Gud vad älskar politiska diskussioner ibland! 😀
Visserligen är dom som bäst över en sinande flaska rött över ett köksbord eller ett skummande öl på en pub, och visst får de en extra nyans av passion när cigarettröken tynger rummet, men ibland saknas det mindre än annars.
Jag vill bara skriva kort här vad jag menar med ideologi. Så att ordet inte låser en debatt helt i onödan.
Begreppet ideologi har jag läst många olika definitioner på. Det brukar vara så med ord i de humanistiska eller samhällsvetenskapliga disciplinerna, och det är faktiskt mer rätt än fel. De ord man använder där är så vanliga och till synes enkla att det är lätt att man missförstår varandra om man inte förklarar vilken betydelse man själv lägger in i det. (Makt är ett annat exempel på ett ord som kan betyda vad som helst.)
När jag undervisar om ideologier (och det måste jag ju göra ganska ofta), så brukar jag använda definitionen att ideologi handlar om hur man som person svarar på tre frågor.
- Vilket är mitt idealsamhälle?
- Vilka problem ser jag i dagens samhälle?
- Hur tycker jag att man ska lösa dessa problem?
Jag brukar framhäva det där ”jag” i frågorna, för jag tycker att ideologi egentligen är en subjektiv sak och högst individuell. Även om man kanske hittar många små pusselbitar hos befintliga politiska partier, så kan man inte bara lägga karbonpapper mellan deras partiprogram och sina egen känsla för var man står. Tyvärr är det alldeles för många som gör så, speciellt inom ungdomsförbunden verkar det vara mer regel än undantag att man slukar partiets trycksaker med hull och hår.
Men det tycker jag blir fel, för partierna har ofta sociala eller ekonomiska fundament till sina ideologier och människor är inte bara sociala och ekonomiska. Man är också kulturella, religiösa, nyfikna, loja, älskande, passionerade, många saker som inte hittar sina svar i det normalt politiska men som ändå ger förutsättningarna för hur man ser på sig själv och världen. När jag säger ideologi så menar jag alltså mer människosyn, samhällssyn och etik än någonting som kan stå som en portalparagraf i ett partiprogram.
Det är nog därför jag älskar ordet, för utifrån min syn på dess betydelse så närmar man sig det som är allra mest spännande med människan – och med politiken. Partiet kommer och går, men ideologin består. Den utvecklas med tiden, när individen utvecklas, men en ideologi finns alltid där hos människor som ser sig själv och världen med öppna ögon.
(Och som ett PS… Jag kallar ofta mig själv för vänster, trots att jag inte gillar vänster-höger-skalan. Jag kan också kalla mig socialist, anarkist eller t o m kommunist om andan faller på eller att jag märker att det retar upp någon som behöver sig ett uppret. Men om jag verkligen måste sätta en etikett på det som egentligen inte kan beskrivas, så skulle jag nog säga att jag är humanist.)
Katedervarg 