HUR lätt det än blir att göra en könsoperation, så kan jag aldrig BLI kvinna. Det är väl ingen revolutionerande kunskap, men tanken slog mig som en alldeles speciell insikt i morse, nästan som en uppenbarelse.
Jag är inte feminist. Ordet har alltid irriterat mig, eftersom jag tycker det gör mer skada än nytta. (Ännu värre är iofs begreppet ”kvinnokamp”, men det var länge sen jag hörde det användas på allvar.) Jag vet att många VILL kalla sig för feminister, och definiera det utifrån deras strävan efter ett samhälle där män och kvinnor lever efter samma villkor, har samma möjligheter och får samma belöning för ett likvärdigt arbete. Att vara feminist innebär också att man erkänner att samhället idag inte ser ut så, att problemet är srukturellt, och de flesta feminister utgår ifrån att det främst är sociala orsaker bakom ojämlikheten.
Sen finns hardcore-feministerna som är totalt fokuserade på genus och menar att ALLA skillnader mellan könen är sociala konstruktioner, och att biologin är fullständigt ointressant. Jag tror att det är de som gör att jag sakta trippar baklänges ut från feminismens väckelsemöten. Jag kan inte låta bli att göra korstecken och ta fram vitlök och vässade pålar när jag hör begreppet genusforskning. För mig har den ingenting att göra i den akademiska världen, utan kan gott bedrivas i ABF-form eller på Medborgarskolan eller nån annan studiecirkelorganisation där man kan sitta och dricka kaffe, klappa varandra på ryggen i enighet och sen ägna tiden åt att sortera bland alla fakta tills man hittar dem som passar ens samhällssyn på bästa sätt.
Betyder det att jag inte kämpar för ett jämställt samhälle? Nej, absolut inte! För mig är kvinnans underordning i samhället uppenbar, kanske inte på individnivå men strukturellt. För mig är den ett medeltida arv som inte alls passar i ett modernt samhälle, där kompetens ska belönas. Kompetens har mycket lite att göra med hur trakterna där benen möts ser ut. Jag står bakom alla metoder som syftar till att bryta könsmönster, t o m dem som innefattar kvotering till tjänster och utbildningar. (Kvotering innebär alltid att den som antas besitter en TILLRÄCKLIG kompetens för sin post, något som dess belackare konsekvent väljer att glömma bort.)
Här måste jag bara peta in en parentes, parenteser kryddar: jag satt ett år i SFS styrelse, alltså studenternas fackförbund. Där är frågan om kvotering och positiv särbehandling ett hett ämne, minst sagt. Jag kommer ihåg ett möte, där en tjej från Göteborg till slut tröttnade på hela diskussionen och uppgivet suckade att ”Det finns fan ingen vid det här bordet som fattar vad jag menar”. Så pausade hon, tittade på mig och sade: ”Förutom du, Christer, du är mer tjej än vad jag är!” Jag tror hon menade det som en komplimang, men jag kan inte säga att det enbart kändes gott i bröstet… (Visst är det lite ”jag tycker du är en jättebra kompis, men..”?!)
Så jag tycker alltså att de könsmönster som präglar samhället inte bara är etiskt och moraliskt fel, utan direkt hämmande för både individer och samhällen! (Vilket gör att jag har åsikter som knappast kan ses som politiskt korrekta. Kan skriva om det nån annan gång.) Men för mig handlar inte det här om FEMINISM. Att alla människor, oavsett vem de är, ska ha samma värde och samma möjligheter i samhället är inte en fråga om KÖN utan om MÄNSKLIGHET. Det är inte feminism, det är HUMANISM.
Humanism handlar om att betrakta alla människor som just INDIVIDER, utan etiketter som kvinna, bög eller hora. Man är individer och ALLA individer är olika, ingen är densamma, och oavsett om det beror på biologi eller sociala arv så har man formats till den man är. Att som genusfeministerna blunda för att vissa har snopp och andra snippa är att blunda för en alldeles central del av den olikheten. Den fokuserar på det gemensamma i människans natur till den grad att man fullständigt missar att betrakta alla INDIVIDER. Man ser inte träden för all skog! Med ett sånt perspektiv kommer vi aldrig få ett samhälle där alla kan uppfylla sina drömmar, oavsett om de tror på Allah, Ganesha eller Mammon och oavsett om det använder hushållspengarna till att köpa rakhyvel eller trosskydd.
Och uppenbarelsen, vilken var den? Jo, vaknade av att Aslan låg på bröstet. När hon märkte att jag inte längre sov började hon spinna och kröp in under filten. Där lade hon sig helt utsträckt efter magen och murrade sin kattsång. Ibland rörde hon lite med benen. Då tänkte jag där i nästansömnen att det måste vara så här det är att vara gravid och känna barnet sparka! Tills jag insåg att jag aldrig nånstans kan FÖRSTÅ hur det känns PÅ RIKTIGT!
Jag kan FÖRESTÄLLA mig hur det är att vara kvinna, men jag kan aldrig BLI det. Vi är helt enkelt för olika. Tack och lov.
Katedervarg 
Huuu .. akta dig som ögat och be till högre makter att Tiina Rosenberg inte läser detta inlägg!!
Jag har mött henne .. och den kvinnan är INTE att leka med när det gäller den heliga genusforskningen!! ABF!!! .. jisses, du är en MODIG MAN!!
HA! Kom och plocka, säger jag bara! 😀
Jag har varit stått i debatt med universitetskanslar och högskolerektorer och skolministrar och andra förståsigpåare som vill bli trodda bara för att dom låter övertygade, så jag räds inte! Fan, hade en flickvän i två år vars morsa VAR genusforskare i Örebro. undrar om det var därför det sprack…? KAN va, men då får det va så.
Jag har såååååååå svårt för det! När hela forskningen i övrigt ska hylla opartiskhet (utom nationalekonomin iofs, den är lika vrickad den) så sitter dom verkligen och sållar bland teorier och fakta för att hitta det dom tycker passar i sina modeller. Det är verkligen statsfinansierad verksamhet när den är som värst.
Vad menar du? Bör man bli mer trodd, för att man låter osäker!? 🙂 Tjejen, som gav dig en komplimang vid SFS styrelse, om att du ju ”måste vara en tjej”..var iof ganska lusigt, för är det det inte lite så kvinnor omvänt fått höra..? Du är framåt, stark, driven och visar ledaregenskaper. – Du är ju som en man!! 🙂
Annars håller jag själv med om att det är människan och inte könet som ska framhållas. Jag tror dock inte på kvotering eller liknande självsänkande handlingar på grund av ett kön.
”Saliga är de saktmodiga, för de skola besitta världen”, vettu! 😀
aa, jag vet… Sånt irriterar mig… Männen är principfasta, kvinnorna är bitchar. Men jag har också sett exempel på hur kvinnor kan slå över fullständigt när dom hamnar i chefsposition, och jag undrar om det är nån form av överkompensation. Det kom en ny rektor till skolan förra året, hennes första chefsjobb. Jag har ALDRIG varit med om en sån kontrollerande och översittande människa. Aldrig. Sen snackade jag med en kompis som hade haft henne som kollega (som lärare) och han trodde inte det var samma människa vi pratade om.
Apropå det där med vad man kan säga… Jag kände ibland att man knappt kunde protestera mot hennes galenskaper utan att samtidigt få höra att man var emot kvinnliga chefer. Det är inte heller bra.
Jorå, kvotering BEHÖVS ibland när alla andra sätt att knäcka könsmönster gått bet. Det betyder ju inte alls att man behöver uppfatta sig som lite inhjälpt, för man har den tillräckliga kompetensen. sen finns det två saker som talar för ens fördel:
1) att man kommer från en underrepresenterad grupp är i sig en kompetens eftersom man för in nya perspektiv i företaget
2) de som bestämmer vad som är MER kompetens än nödvändigt kommer från den grupp som är överrepresenterad, och de styrs alltid omedvetet av sin egen grupps normer. Män väljer män utan att tänka på det. Kvotering tvingar dem att tänka annorlunda.
Sen måste man tänka på att kvotering bara kan användas när det är osedvanligt stora skillnader. Det handlar sällan om att göra det till 50-50. (jag VET att det finns dom som menar så, men det gör inte jag. 30-70 tycker är en fördelning man kan ha som mål)
Jag tror jag kommenterade ett av Anybodys inlägg och jämförde kvotering till styrelser, med att få en känsla av att bli invald sist i gymnastiken i grundskolan…Det är så jag skulle känna och jag är ganska säker på att många andra företagskvinnor skulle få samma känsla. – Att mer bli vald av regel än av en nytta för styrelsen. Sedan kan det ju vara kvotering inom t ex vissa utbildningar, för att det ska bli mer rättvist. Det var ju någon diskussion om kvinnliga sökande till vetrinärutbildningen diskriminerats, trots att de haft bättre betyg än männen.
Självklart finns det dåliga kvinnliga chefer, som det finns manliga. Jag har en vän, som är chef och defintivt någon jag inte skulle vilja ha som chef…Hon vill gärna kontrollera allt, vilket jag aldrig skulle stå ut med.
När jag arbetade som chef tidigare var jag nog ganska enkel och jag tror en del saknade mig, när jag självmant slutade.:-) Åtminstone vill jag tro det, hehe..
Jag förstår hur du tänker, men jag tror det beror på att kvotering som medel har fått det stigma det har (vilket i sin tur, tror jag, beror på männens ovilja att använda det eftersom det hotar deras maktposition). För det ÄR ju inte som att bli vald sist i brännbollen. Det blev man för att man inte kunde träffa bollen, och den som valde ville ju vinna.
Men när man använder kvotering så kan man inte ens komma i fråga till posten om man inte kan sitt jobb. Även om man har blivit inkvoterad så kan man alltså vara säker på att man har den kompetens som krävs för att lyckas. De som inte träffar bollen hade alltså inte ens fått vara med i själva uttagningen.
Men det FINNS ett korn av sanning i det ändå…. Ibland blev man sist vald för att man inte var med i tuffa gänget. Även om man sprang som en blådåre så kunde man räkna med att komma med i svansen eftersom man inte ingick i maktgruppen. Lite som att kvinnor, invandrare etc skuffas ut utan att man ens ger dem chansen till att bevisa sin kompetens. Så jag skulle nog snarare säga att din liknelse sker varenda dag, och kommer fortsätta ske så länge man inte går in (som läraren på brännbollsplanen) och ändrar reglerna för uttagningen.
Den du! Jag var rätt nöjd med den liknelsen, faktiskt. 😀
Vet du, jag tror dig… Jag tror du var en bra chef. Och så ska jag säga att jag i år har haft en ANNAN kvinnlig rektor, som utan att bli ”manlig” gör ett kanonjobb!