Så mycket jul kan man väl inte säga att det känns som… Om det inte var för mammas tomtehysteria skulle det lika gärna kunna vara en regnig helg i november.
Men vad kan man begära. Tomten är ju tydligen upptagen med att besegra gröna män med tentakler.
Jag tog vägen förbi Myrorna igår, på hemväg till ett lov. Det kändes som rätta stället för att söka efter en klapp till d. Om hon hörde mig skulle jag säkert få den där blicken som utan ett ord plattar till en, den som undrar om man förlorat förståndet fullständigt och väntar på nästa buss till pling plong-huset. To the funny farm. Men egentligen är det inte så konstigt. Hon förtjänar en klapp med själ och såna hittar man inte på nåt glittrigt köpcentrum där affärerna tävlar i billig tomhet.
Att jag själv älskar att gå runt bland alla gamla prylar och tryna och fantisera om tingens ungdom gör ju inte saken sämre. En del kan man se en gyllene historia bakom; neonskinande skjortor, pälsbrämade kappor och stilettskor har säkert dansat sina ägare genom festkvällar och förälskelser. Andra inser man var dömda till en andrahandssortering redan från början. Som tändstickstavlan av Bodens fästning. Den som Karl Bertil Jonsson smyger ner i sin säck på julafton.
Det är en speciell stämning på Myrorna. Hetsen från köpcentren är som bortblåst. Här går människor långsammare, tystare. Jag vet inte om det beror på utbudets avsaknad av de nya prylarnas stöddighet eller om det är människorna som skiljer sig, eller kanske till och med affären som bjuder in till ett långsammare tempo. Vid provhytterna står en kille och lutar sig mot ett barbord. Han har ingen annan funktion än att dela ut nummerbrickor till den som vill testbära banlonskjortan från 1975 innan man räknar in den som sitt julklappskap. Jag undrar varför. Om han ändå står där så kan ju ingen komma och störa.
Plötsligt bryts tystnaden. Genom hela lokalen sjuder ljudet av ett gräl. Jag står bakom en mur av bokhyllor så jag kan inte se dem, men redan på rösterna hör jag att det är en man och en kvinna som säkert har sina demoner att kämpa mot. De kommer inte från Örebros mer gynnade delar, om man säger så, utan mer från de kvarter som Folkpartiet tycker borde privatiseras. Först är bråket bara ett ljud för mig, men när jag inte längre står i bokhylleskyttegraven hör jag att det handlar om hur de ska hantera pengarna för julen. Han vill inte köpa den där lampan till den som hon tycker är så viktig, hon ifrågasätter om han ens vill vara där hon är… Bakom orden hör jag bara ångest. Det här var inte deras barndoms bild av ålderdomens julafton. Jag ser inga barnbarn med flätor i håret stå vid deras köksbord nedmjölade efter pepparkaksbaket. Jag ser ingen Stilla natt.
Jag sätter hörlurarna i örat och fortsätter lyssna på radion. Där sitter Paolo Roberto och undrar varför alla stressar upp sig så förbannat inför jul. Det är ju nu man får chansen att vara med hela släkten och äta gott och bara må bra, menar han.
I pausen mellan hans meningar hör jag paret fortsätta sitt gräl, och undrar om det inte snarare är världen som borde boka respass till hotellet med de vadderade väggarna…
Mitt bidrag till julklappyran bland påskmust och skumtomtar:
Borta är öst
Borta är väst
Borta är bra
men hemma är bäst
Det var en bok. Eller snarare två. Gissa vilka!
Det är väl fånigt, gissar jag, men jag skulle känna mig ännu fånigare om jag inte skickade min tanke till dig så här idag…
Jag tänker ju på dig, och nåt annat sätt att visa det på har jag inte…
Just nu är det två saker som gäller.
Nerkrupen i fåtöljen under en filt, med ett glas vin som pärlar i stearinljuset, ser man Örebro slå Malmö i hockey.
Det är bra. Det är Yin.
På rutan när man kommer ut från Lidl sitter en liten gul lappjävel som säger att jag måste pröjsa tusen spänn för att jag har ställt mig en handikapplats! I helvete att det syntes tydligt!
Det suger renb***! Det är Yang!
Lidl står just nu på min dödslista och det är sista gången jag köper nåt på det skitstället!
Och i morgon ska jag äta världshistoriens dyraste chili!
K. kom fram till katedern idag och visade med ett leende en utskrift från en översättningstjänst på internet. Den var från svenska till polska, och det hon hade kollat var vad Gud heter på hennes modersmål.
På pappret stod ”bóg”! Och på polska uttalas det där ó tydligen mer som ö än som o.
Jag kan inte låta bli att le. Det är komiskt på så himla många plan, där bara det enklaste är att det ger nya dimensioner åt Dorsins klassiska Grotesco-kuplett.
Är det nån mer än jag som har funderat över varför så lite rapporterades om fackets kamp mot delstatsregeringen i den amerikanska mellanvästern i våras?
Är det nån mer än jag som har funderat över varför så lite rapporteras om de protester som just nu genomförs i New York och på andra platser i USA och i världen?
Men man ska väl kanske inte vara alltför överraskad. Det som sker här är ett finger i ögat på dem som vill att saker ska vara som dom är, på den lilla procent som äger i stort sett hela kapitalet och som gärna ser att de övriga 99 procenten vet sin plats.
Fast kunde internet bidra till regeringarnas fall i Mellanöstern så ska det väl kunna nytta även i väst. Här kan man se det media medvetet eller omedvetet vill blunda för:
http://www.livestream.com/globalrevolution
AB /
Nå, så fick han det äntligen, det eftertraktade priset!
Glad är jag för det, men gladast är nog SP3B som kommer att få läsa Tranströmer tills dom storknar! Här ska tolkas metaforer, tammejfan!
Skolverket ska KRÄVA att privatskolorna har egna bibliotek, skriver man på SR.
Bra. Nu kan man inte plocka ut vinster genom att snåla på det. Det är iaf ett steg på vägen. Inte för att det botar själva influensan, men då får man åtminstone stopp på snuvan.
Rugby på TV, Italien mot Irland. De är vältränade, gossarna. Det ser ut som om man dragit gröna tröjor över ett gäng kylskåp och ställt där på plan…
Men det här är en de tunga grabbarnas sport, till skillnad från det där fjanteriet som kallas amerikansk fotboll. Här smäller det, och här finns inga hjälmar eller tunga rustningar som skydd. Och här händer det saker. Här är det inte action i fyra sekunder följt av fem minuters strosande över plan.
Det finns de som undrar varför det inte finns läktarvåld i USA. Varför skulle det, undrar jag. Vad i den sporten finns egentligen att hetsa upp sig för?
