Dialog på drive-in:en

– God kväll, det går bra att beställa. (Med den där rösten! Som om nån stoppat ett mikrochip i halsen på dom så dom inte kan prata med nån annan röst. Det är intonation som känns som hämtat från helvetet, och jag kommer direkt att tänka på Stepford. Inte blir det bättre av att han har ett leende som är lika påklistrat som på en konstsimmare. VARFÖR åkte jag hit?!)

– En stor mac med cola och en ostburgare, tack. (Normalt brukar jag köra samma kväljande prosodi men jag orkade inte den här gången.)

– Okej, en big mac och en cheese burgare?

– Nej, en ostburgare.

– Men det är samma sak.

– Så varför säger du inte ostburgare då?

Om man kommer till helvetet nån gång (vilket inte skulle förvåna mig) så kommer all utfodring ske på en McDonalds-drive in, jag lovar!

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dialog på drive-in:en

  1. Bea Andersson skriver:

    Chrill.. har inte jag och emelie redan diskuterat detta i skolan med dig? tror vi kanska inte övertygade dig till 100 % men vi fick sista ordet i varje fall 😀

    DUU!! när jag ändå skriver kan jag säga att jag skriver en bok sedan ett halvår tillbaka :))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s