Som för Alice C

Exakt 17.18 stängde jag dörren bakom mig för sista gången den här våren. För sista gången nånsin. Det är inte bara ett sommarlov som väntar utan en helt ny tid. Om två månader är det inte dessa dörrar jag kommer gå in genom utan några helt andra. Det är inte mitt mysiga lilla krypin jag återvänder till utan ett trångt rum med en innergård utanför fönstret.

Jag kommer sakna min lilla cell. Jag kommer sakna fågelfamiljen som valde att föda bara ett par meter utanför fönstret. Jag kommer sakna att titta ut och se hur eleverna kommer en och en för dagens arbete.

Det är mycket som blir saknat den här gången… Inte bara huset, men elever är jag van att sakna. Det är lite av spelets regler att man lär känna dem, lär sig tycka om dem och sedan se dem försvinna som maskrosfrön för vinden. Det enda man kan hoppas på är att dom inte skadats för livet av tiden hos mig.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Som för Alice C

  1. A skriver:

    Hoppas du mår bra crillan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s