Humlan och jag

Tio i sex i morse vaknade jag av klockradion. Att jag glömt stänga av den när jag kom hem igår är inte så förvånande. Tio i åtta kom sedan humlan in i mitt liv. Han dunsade mot rutan och fräste och väste och surrade och hade sig så han lyckades med det som klockan inte klarade: väckte mig på riktigt.

Jag låg och tittade på honom och tänkte att det var inte en dum metafor att det just en humla som väckte mig. Som jag mådde då borde jag inte vara vid liv, lika lite som han borde kunna flyga. Till slut var jag tvungen att gå upp och rädda honom ur hans oförtjänta fångenskap bakom mina fönster. Tänk om det var lika lätt att sätta sig själv fri…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s