En god gärning

Idag gjorde jag en kassörska glad.

När jag handlar på Maxi måste jag ta på mig en bubbla. Jag orkar inte med det stället om jag går in som en människa. Så fort jag kör in vagnen genom snurrdörren så längtar jag tillbaka till en tid då affären bestod av 15 kvadratmeter och en disk, bakom vilken en expedit regerade i sin allsmäktighet. Vad är utbud mot personlighet?

Men faktiskt, för första gången fick jag idag bevis på att de som jobbar där också är människor och inte förprogrammerade maxibotar. När jag drog kortet för att betala sade flickan i kassan nåt. Jag var oförberedd så jag hörde först inte. Jag tittade på henne och måste ha sett frågande ut, för hon upprepade sig: – Tack för att du hjälpte mig med streckkoderna!

Oj… Va..?

– Ja, det är så få som tänker på att lägga streckkoderna mot kassan så jag blir så glad när nån gör det.

Men snälla flickan i kassan. Det är så enkelt för mig. Om det är så enkelt för mig och du blir så glad, så är det jag som ska be om ursäkt för alla dem som inte gör det.

Och jag som ska tacka dig för att du visade mig att det kan finnas en människa bakom disken även om butiken är femtusen kvadratmeter och inte femton.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s