Johan Wendt och de andra grå männen

Igår skrev den före detta lärarutbildaren Per Acke Orstadius ett debattinlägg i Svenska Dagbladet där han kritiserade Jan Björklunds rotande i skolans ämnesupplägg. Björklund verkar ha fått skygglappar på sig när han envist maler om matematikens betydelse, och Orstadius går så långt som att hävda att Björklund låtit sig luras av matematikens lobbyister.

Det var ett intressant inlägg, men inte oväntat var det som att öppna en damm. I floder kom genast kommentarerna där han bespottades av matematikens vänner som inte kunde skrika högt nog hur vansinnig han var, hur flum han var, vilken bakåtsträvare han var. Mycket få verkar ha läst vad han faktiskt sade och ännu färre verkar ha fattat. Jag drogs iaf in i debatten och fascinerades av hur lite folk verkar inse att matematik är och alltid har varit en hjälpvetenskap, ingenting annat, och att dess värde enbart kan bestämmas av värdet på de ämnen som behöver den. Och att man kan vara mot utökad matematikundervisning utan att vara vetenskapsfientlig. Det här med kunskapssyn är inte alltid en stark sida hos matematikens vänner. I deras värld är saker eller så är de inte. Där regerar facit och det som inte kan reduceras till siffror och formler är inte värt att diskuteras.

Idag besvarar Johan Wendt inlägget. Man kan undra varför eftersom han inte angripen, och att kritiken inte ens riktar sig mot hans verksamhet, men men. Wendt är generalsekreterare för Mattecentrum (en fin titel som får en att fundera på om man drabbat av elefantiasis i den pytteorganisationen eller om man tror att kvalitet följer med titlar) och då känner man väl att man fått sina tår betrampade.

Nåja, säkert gör dom ett bra jobb inom sitt gebit. Problemet är nog mer att man tror att det man sysslar med är det enda som gagnar svensk vetenskap, och att svenskarnas framgång står och faller med huruvida deras eget intresse får mer uppmärksamhet eller inte. Jorden snurrar kring matematikernas axel, verkar vara tesen.

Matematik ÄR viktigt – ja. Matematikundervisningen KAN reformeras – säkert. Fördjupade matematikkunskaper krävs för alla tillgängliga arbeten – definitivt inte.

Det märks att Wendt läser Orstadius inlägg som fan läser Bibeln. Orstadius menade aldrig att matematiken skulle minskas, inte ens förminskas. Vad Orstadius säger är tre saker:

1) att alltför avancerad matematik inte får läras ut som obligatorium alltför tidigt. Det slår ut mängder av ungdomar som inte har intresse för verksamheter där den krävs.

2) att matematiken inte får ta plats på andra ämnens bekostnad. Tiden i skolan är ett nollsummespel, och frågan är då vad som ska tas bort.

3) att katederundervisningen är direkt kontraproduktivt inom matematikundervisningen eftersom alla i klassrummet inte ligger på samma nivå, vilket antingen innebär att man är för svår för vissa eller för lätt för andra.

Egentligen är det saker som var och en som arbetar inom skolan vet. Barn är olika. Om Wendt väljer att blunda för dessa saker, vilket han gör i sin artikel, visar det bara att han är mer intresserad av att lobba för sitt ämne än att utveckla Sveriges barn och ungdomar.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s