Pierre Schoris bruna strumpor

Visst minns jag också den där tisdagen för tio år sedan. Vad jag gjorde. Vad jag tänkte. Att världen nog skulle ändras och att ingenting skulle förbli vad det varit. Men inte hade jag ens den svagaste aning om att det skulle bli så illa som det blivit, att vi skulle bli fångade i en världsuppfattning som styr med skräck, fobier och en polarisering i vi och dom… Världen har blivit en annan, kanske för alltid, och vi har all anledning att sörja.

Jag har både sett TV-inslagen och lyssnat på radion, och jag övertygas mer och mer om att radion vinner de mediala elefanternas kamp. Deras reportrar är helt enkelt bättre, deras infallsvinklar mer kontroversiella, deras utrymme för inslagen längre, och sen slipper man se Pierre Schori sitta i en TV-soffa med alldeles för korta byxor.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s