Rebellvittnet

På vägen från parkeringen till gården var jag tvungen att stanna och släppa förbi en kolonn med Jehovas vittnen på cykel. Förmodligen hade dom varit på uppdrag i Varberga. Dom brukar envisas med att ringa på min dörr trots att jag med hela mitt kroppsspråk säkert undrar om dom var födda bakom flötet eller om dom blivit såna av grupptrycket.

I rad åkte dom, precis som man fick lära sig i dagis. Om det hade varit möjligt så hade dom säkert hållit varann i hand också, men eftersom man måste hålla båda händerna på styret så är väl det en idé som får stanna vid en tanke. Lite imponerade dom ändå på mig för det är inte roligt att cykla i skjorta och slips när det hällregnar.

Den siste i kolonnen var iaf gruppens lilla rebell! Han vågade på sig att cykla utan hjälm! Det blir nog till att smaka gissel när han kommer hem.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s