Dumstruten på

D. ringde och väckte mig i morse, nån gång strax före tio, och det var en jävlarns tur för bara fem minuter senare skrek dörrklockan en vansinnessignal som fick hjärtat att göra en saltomortal och som säkert hade varit dödlig om jag hade sovit. Snabbt på med brallor och där stod Nisse.

Eller… Det var inte Nisse, men det måste ha varit hans bror. Det såg ut precis som han och den här öbohantverkaren var lika tokdöv som Nisse. Jag förstod precis varför han hade hamrat in dörrklockan – han hör ju inte hur den gör grannarna på andra sidan gården lomhörda.

Nisses bror fixade fönsterreglagen, så nu kan jag äntligen få lite rörelse i luften här inne. Det hade behövts när det var ledighetsväder. Nu när det är mera jobbahemmaochgrottaimysbyxorväder behövs det mindre, men man kan väl hoppas att regn inte är kroniskt.

En halvtimme efter att Nisses bror hade gått kom nästa tekniker. Den här skulle fixa frysen, och nu fick man ju skämmas så där som man bara kan skämmas när man tvingas inse att man är ett fullblodspucko. Han öppnade kylskåpet, tryckte på en knapp och sade ”klar”… Man kanske ska checka om skiten är påslagen innan man gnäller om att den är trasig… Jag tror tekniken vann den här ronden, och jag sover med dumstruten på inatt…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s