Animism

Möbelslakten fortsätter.

Nu rök soffan, den fina tvåsitssoffan med plyschdynor som stod i farmors lilla bibliotek på fem kvadratmeter. Där satt hon och löste sina korsord, där drack hon sitt kokkaffe i pyttekoppar, där lyssnade hon på P2:s klassiska musik. Egentligen är den alldeles för fin och andas alldeles för mycket släkthistoria för att slängas, men det finns ingen plats för den och då måste nutid gå före dåtid. In i miljöboden åkte den.

Men jag var precis och köpte pizza nere på syltan, och på vägen hem, där mitt på cykelvägen, stod soffan. Inte längre min soffa utan någon annans. Jag blev glad när jag såg den. Även om han eller hon som blev förtjust i den inte har en aning om farmor, så lever ändå hennes ande kvar i den ett tag till.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s