Snacka går ju alltid, men snacka så det går..?

Har suttit som fastnaglad vid Aftonbladets sight om skolan den här veckan… Av ganska naturliga orsaker. Nu är det ju inte bara den professionella drivkraften utan även en inte oansenlig dos personlig nyfikenhet som ligger bakom klicken. Och det ÄR intressant att läsa kommentarerna om lärarnas löner. Intressant, men lite skrämmande och ganska symptomatiskt på samma gång.

Det jag märker av vad lärarna skriver är framför allt inte en kritik mot lönerna, mer än den svaga löneutvecklingen. Snarare är det en frustration över arbetsbördan som är i fokus. Trots att man jobbar mer än de 45,5 timmar i veckan man ska, upplever man själv att man inte hinner med. Arbetets innehåll är en annan central punkt. Man förväntas ta hand om ALLT så det pedagogiska arbetet med eleverna kommer ofta i andra hand.

Men det är när man läser de kommentarer som ifrågasätter kraven på höjda löner, eller till och med tycker att den ska sänkas, som man verkligen häpnar… Vad de visar är inte bara en fascinerande oförmåga att läsa information, de sjuder också av nån form av uppdämt hat mot läraryrket i allmänhet. I sig blir dessa kommentarer ett bevis på vad de flesta kommentatorer har påpekat länge: läraryrkets status är i vad som måste kallas historiskt bottenskikt…

Man struntar fullständigt i att lärare har en av de längsta utbildningarna, i att man har en årsarbetstid som innebär över nio timmars arbetsdag, det enda man kommenterar är lärarnas ”lov” och har inga problem med att jämföra yrket med kockar, frisörer, busschaufförer och till och med arbetsunderstöd. Hur mycket man än försöker förklara hur det ser ut, kommer samma, envisa visa.

Man säger att lärare ”gnäller” trots sin höga lön och all sin ledighet. Jag har till och med läst att jag är en girig jävel som bara borde hålla käft. (”Ni som är med på bild i det här ”upproret” är de största, girigaste, uppmärksamhetskrävande barnrumporna i det här landet!”, är det en som slår fast.) Så klart man måste ha visst överseende med att människor som inte känner mig inte vet hur jag fungerar, men det måste vara ett av de mest missade skotten i världshistorien.

För mig har det aldrig varit pengarna som styrt mig in i lärarjobbet, vill man bli rik eller ens välbärgad så bör man söka sig en annan bana i livet, men vad som irriterar mig är politikernas ständiga talande om hur viktig skolan är och hur mycket lärarna ska ansvara för när de sedan inte alls är beredda på att fatta beslut som visar att det är mer än bara ord. Jag, och tusentals andra med mig, är trötta på att få HÖRA hur viktiga vi är samtidigt som man slår undan knäna på oss med sina handlingar.

Snacka går ju alltid, men är det inte dags snart att man snackar så det går?

AB / AB / AB /

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Snacka går ju alltid, men snacka så det går..?

  1. myran skriver:

    själv har jag gett upp att läsa och kommentera…det känns som man pratar för döva öron – ”alla” vet ju hur lärare har det å det är minsann inget att gnälla om…njuter istället av Carolina Wallin-Peréz tolkningar av Kent låtar. Kolla min länk på FB and GET SPOTIFY!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s