Endast Bondesson blev kvar

Det har svept förändringsvindar genom skolan sedan Jan Björklund tog över rodret. Inga begränsningar verkar finnas för vad som kan vändas upp och ner (förutom betygen så klart), men när nu remissvaren landar på bordet om den föreslagna s k flexibla skolstarten säger svaren nu bestämt ifrån. Nej, allt landar inte rätt om man kastar om bland bokstäverna. ”Yes, we can” rimmar inte alltid bra med ”Change”.

Statens skolinspektion säger nej, med hänvisning till

  • att det hela delvis går emot aktuell forskning.
  • att det riskerar att ge försämrade förutsättningar för barnets kognitiva och sociala utveckling
  • att det är etiskt tveksamt att ”utsätta elever för en försöksverksamhet vars sociala effekter kanske inte visar sig förrän långt upp i åren”
  • att projektet kan strida mot den nya skollagen, som säger att all utbildning ska utgå från barnets bästa
  • att skolsystemet redan idag är flexibelt när det gäller förskolestarten

Sveriges skolledarförbund säger nej eftersom

  • ”en elevs skolframgång avgörs i första hand av lärarnas kompetens och kvaliteten på verksamheten, medan ‘frågan om han eller hon börjar på höst- eller vårterminen är av underordnad betydelse’”

Barnombudsmannen säger nej eftersom förslaget

  • ”mer tar sin utgångspunkt i en del kommuners önskemål än i det enskilda barnets behov och rättigheter” och
  • att det ”med tanke på barnets bästa är det inte ”etiskt försvarbart” med en försöksverksamhet ”där man redan på förhand kan se att den kan få negativa konsekvenser i de övre klasserna i grundskolan och på gymnasienivå”.

Till detta kommer så klart alla praktiska problem som skulle uppstå för en skolorganisation som redan idag har svårt att planera sin verksamhet längre än ett läsår i taget, pga osäkerheten i det s k ”fria skolvalet”.

Så, då är väl allt gott då? Till och med Jan Björklund menar ju att det nog är dags att skrota idén eftersom remissinstanserna väljer att såga den jäms med fotknölarna, då borde väl signalerna ha gått hem?

Om det ändå var så väl… I Örebro sitter Lennart Bondesson och bestämmer, och han räds inte att gå sina egna vägar mot både vett och sans och empirisk forskning. ”Äntligen – sker det, det är bra att utbildningsministern nu också står bakom denna fråga”, utropade han glatt när idén väcktes. ”Bra jobba, regeringen – äntligen!”

Så fungerar det i den kommunaliserade skolans Sverige. Vad som är bra och rätt väger lätt mot amatörpolitikernas åsikter och ideologier.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat, Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s