En berättelse inifrån skolan

Pratade nyss med vännen… Hon berättade om sin syster, som är lärare på högstadiet och mamma till tre små söner. Som är snuddande nära att rasa samman av utmattning.

Undervisar i fyra ämnen, varav hon är i behörig i tre. Förutom ämnena har hon resurs för en mindre grupp. Nu är tid för IUP, för EVK och för åtgärdsprogram, och hon känner att hon reducerats till en kontorsande som ägnar sin tid åt att skicka papper fram och tillbaka. Väl hemma ringer föräldrar vid alla tider för att få veta var deras barn är, även sent på helgkvällarna.

Hon är på väg att krascha, går till sin rektor för att få hjälp. För att få prata av sig. För att få säga att hon helt inte orkar mer, inte har tiden som krävs. Rektorns svar är att hon ”måste lära sig att fika mer”… Hon har för höga ambitioner, menar han. Innehållet i undervisningen är inte det viktigaste, huvudsaken är att hon mår bra.

Det har han väl rätt i, i och för sig, men problemet är att man inte mår bra om man schackrar med sina egna kvalitetsideal. Visst kan man göra undervisningen sämre, men då kommer ens egen självbild att få ta smällen. Men visst kan man göra det ändå om nu papperspysslet är så viktigt…

Jag känner igen hennes situation. Jag har själv upplevt den. Om man läser kommentarerna till Aftonbladets blogg Skolraset så förstår jag att vi två inte är de enda som upplever vår yrkessituation så här. Att varje morgon när man tar bilen till jobbet inse att man inte kommer räcka till. Att man inte kommer klara att nå de mål man själv har satt upp för en god kvalitet.

Den svenska skolan är på väg att rasa samman. Det enda som håller upp den nu är lärare som jobbar mer än de orkar, mer än de får betalt för, helt enkelt för att de vet vad som skulle hända om de lät bli. Och till skillnad från de som blandar sig i skolan för att kunna ta ut vinster, så är lärarna där för barnens skull.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En berättelse inifrån skolan

  1. Myran skriver:

    fast jag måste säga att om det är ngn som faktiskt räcker till och gör ett jäkla bra jobb är det du! I´m AVIS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s