Nu försvarar jag faktiskt Björklund. Lite.

Hör och häpna – JAG ska FÖRSVARA Björklund. För en gångs skull.

När söksiffrorna nu kommer för gymnasievalet visar det sig att ansökningarna till de yrkesförberedande programmen har sjunkit kraftigt. Många kritiker menar att det beror på att niorna väljer de studieförberedande programmen eftersom gymnasiereformen har gjort att yrkesprogrammen inte längre ger behörighet till högskolestudier.

Möjligen stämmer det, men det innebär inte att reformen i sig behöver vara fel. Det sitter idag mängder med elever på industriprogram, byggprogram, handelsprogram och andra som inte alls intresserar sig för de kurser som skulle krävas för att bli högskolebehörig. Om de tror att det räcker med att skriva in sig på ett studieförberedande program för att bli behörig så är det något annat än programstrukturen det är fel på. Ansvaret att förmedla vilka krav studierna innebär faller på studievägledningen.

Snarare är det andra faktorer som har bidragit till söksiffrorna.

En sak kan vara att kraven för att över huvud taget komma in på gymnasiet har skärpts. Många av de elever som skulle vara potentiella sökande till yrkesprogrammen är idag inte aktuella för att gå där. För de som gick ut nian förra året krävdes endast godkänt i tre ämnen, svenska, engelska och matematik, men för att årets nior ska vara behöriga till gymnasiet krävs förutom dessa godkänt betyg i ytterligare fem ämnen. De omotiverade, skoltrötta eller svaga eleverna, dvs. de som är intresserade av yrkesprogrammen, kanske inte ens når upp till den nivån.

En annan bidragande orsak är friskolesystemet med det s k fria skolvalet. De flesta friskolor som ploppar upp som svampar ur jorden fokuserar på studieförberedande program eftersom de är de mest kostnadseffektiva, dvs. genererar mest vinst. Om man ens har yrkesprogram i sitt utbud så är det oftast billiga program såsom handels eller barn- och fritid. Industri, bygg och andra program är mer sällsynt.

Det gör att utbudet överväger en normal efterfrågan. En överetablering, för att tala ekonomspråk. Det är för lätt att komma in på studieförberedande program eftersom alla skolor är måna om att fylla sina kvoter. Ju fler elever, desto mer pengar, en enkel ekvation.

Det är snarare här Björklund har bitit sig i svansen. Att han förändrat gymnasieprogrammens struktur för att göra vissa program mer praktiska är inte det huvudsakliga problemet, utan att han öppnat för en vild ”Scramble for students” i en närmast helt oreglerad skolsektor.

DN / DN / NA /

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Jakten på friskoleeländet, Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nu försvarar jag faktiskt Björklund. Lite.

  1. Jonas skriver:

    ”De omotiverade, skoltrötta eller svaga eleverna, dvs. de som är intresserade av yrkesprogrammen, kanske inte ens når upp till den nivån.” Det här tycker jag var mindre väl funnit och lite trist att läsa. Jag tror att de som du här räknar upp även väljer sam. Jag vet vidare att det finns flera elever som är motiverade, skolpigga och starka på våra yrkesprogram. I övrigt är det kul att du gillar Björklund.

  2. katedervarg skriver:

    Nej, inte så. Jag säger inte att det enbart är omotiverade och skoltrötta elever som är intresserade av att söka till yrkesprogram – jag säger att de som är omotiverade och skoltrötta inte är intresserade av studieförberedande program. För det ska alla ha klart för sig: yrkesprogrammen är inte idag och kommer förmodligen inte heller i morgon bli program där man inte behöver behöver plugga. Kunskapen om dagens yrkesprogram bygger till stor del på fördomar. De är seriösa program, med stora inslag av teori i praktiken.

    Det jag däremot menar att eleverna på yrkesprogrammen inte intresserar sig för är det innehåll som tvingas på dem i ämnen utan direkt anslutning till programmets karaktär. De har ytterst lite intresse av att känna till det svenska språkets utveckling genom historien, eller att läsa litterära klassiker. Frågan är om de verkligen behöver det. Frågan är om deras energi inte snarare skulle kunna användas mer positivt om den riktades mot saker de faktiskt bryr sig om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s