Citodonknockad och Atlanten på golvet

Det finns dagar när man vaknar och undrar om nån har pumpat blodomloppet fullt med citodon… Sån var dagen idag. En bilresa som normala dagar känns riskfylld är såna här dagar en lek med döden. Att det inte bara är en känsla blir beviset när det första eleverna säger är: ”fy fan, du ser ju helt slut ut”.

Ja, vafan, det är måndag morgon, klockan är åtta, jag har inte fått kaffe och så fort jag fått av rocken ska jag ha en genomgång av hela litteraturhistorian… Då ser man ut så här… Typ…

I skolan regnar det in. Så mycket att det bildats en smärre ocean i korridoren. Maskinerna måste man täcka med plast för att de inte ska skadas, och väggarna har släppt från golvet. Nu är det bara det senaste trasslet med kåken, och man inser mer och mer att det måste vara byggt av ett gäng prao-elever… Frågan är bara vem som har handlett dem…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s