Moe!

Fan, jag är Moe! MOE!!! En av TV-världens största losers, ensam – eeeeeensam – och kontaktsökande, sturig på ytan men med ett hjärta av guld. När han väl finner någon att älska finns det ingen som kan älska som han. Det är så jag!

Om jag hade tvekat innan kom beviset idag. Man trodde jorden skulle gå under, och alla fick order att säga ”adjö” till sitt livs älskade. Moe, den fule gamle gneten, höll sin katt i famnen och förklarade med värme sin kärlek till  det ludna monstret i hans armar. När han upptäcks fräser han till, ilsken över att hans ensamhet har blivit avslöjad.

Så jag!

När Püssel tittar fram bakom dörrposten känner jag den där värmen man bara känner när man är förälskad, och när jag vaknar av Aslans kloande mot bröstkorgen vet jag att dagen inte kan bli helt misslyckad.

Men vafan… Hellre Moe än Homer, hellre Moe än Apu, hellre Moe än Burns. Ensamhet är ett tillstånd, inte ett karaktärsdrag. Hellre det än blåst, girig och egoistisk. Och katter är värda att älskas.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s