När högern visar sitt rätta ansikte del 2

Svenska Dagbladet är en högertidning. Så har det alltid varit. När man läser dess ledarsida vet man alltså med sig redan från början att man inte kommer hålla med. ”Årets val var ett trygghetsval”, säger man idag, och jag undrar vems trygghet man pratar om. Gissningsvis inte de många tusen svenskar som går arbetslösa, som är sjuka eller som drabbats av olyckan att vara både ock. Vi kan nog gissa att det är tryggheten om den egna plånboken som ledarredaktörer PJ Anders Linder talar om.

Att läsa kommentarerna till ledarkrönikorna är också ett tveksamt nöje. Allt som oftast undrar man vilken verklighet dessa människor lever i, men samtidigt ger de en inblick i hur moderaterna tänker på riktigt, när de inte tvingar sig själva att åtminstone verka vara medmänskliga. Som en digitalt wikileaks.

Som här, när en av dem redogör för sitt idealsamhälle:

I likhet med jobbskatteavdraget håller invandringen nere lönerna, vilket gynnar Sverige. Det vi behöver är en riktigt lågavlönad tjänstesektor, så att arbetslösa drumlar kommer i jobb och de högproduktiva kan avlastas i vardagen utan att skinnas.

Visst är det skönt när täcket faller och högern visar sitt rätta ansikte!

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När högern visar sitt rätta ansikte del 2

  1. BengtM skriver:

    Ja, fast högern har rätt i mycket. Löner kan aldrig sättas högre än produkten kan betala. Planekonomi har mig veterligt aldrig ”lönat ” sig någonstans. På 80-talet devalverade vi oss ur problemen; utlandet fick ta smällen. 90-talet var resultat av nämnda 80-tal och vissa avregleringar. Tom KO Feldt fick nog. Idag har större delen av folket fått mera i plånboken beroende på lägre skatter.; inte högre löner. Jag är inte säker på att någon egentligen fått det sämre, men omställningar kan ta tid. Högerns rätta ansikte är faktiskt inte elakhet, fastmera ansvar på längre sikt. Jmf PIGS-länderna; där tror jag det kommer att bli betydligt större problem och de är väl inte precis högerländer.

  2. katedervarg skriver:

    Nu är det ju så att framgång inte har en objektiv definition, så om man frågar sig vilket ekonomiskt system som har lönat sig mest sitter man i knipa. Kapitalismens syn på ”lönsam” är inte en naturlag, utan något som har utarbetats som mål för sig själv. Det går inte att applicera den på andra system för att därmed kunna underkänna dem.

    Sen måste man verkligen undra om kapitalismen har lönat sig ens i den egna världen. Och då menar jag som ekonomiskt system, dvs. lönat sig för det gemensamma kollektiv i vilket de individuella parterna verkat. Samtliga kapitalistiska länder i världen lever just nu på lånad tid, och när du menar att Sverige devalverade sig ur krisen så är det just en kapitalistisk kris du avser. Det var inte välfärdssverige som hade problem under 80-talet, utan de tunga industrierna som konkurrerade med låglöneländer i framför allt Asien, såsom TEKO-industrin och varvsindustrin.

    Idag radar Europas länder upp sig med sina bankproblem, dvs. de som skapats just pga. det kapitalistiska systemet, och det är till staten man kommer springande för att få hjälp. För staten blir det som att få en pistolpipa riktad mot huvudet, för det går inte gärna att säga nej och riskera att hela den inhemska ekonomin kollapsar. Man har förlitat sig på kapitalismen och när den nu inte klarar sig själv visar det sig att man står inmålad i ett hörn. Sätten att lösa bankernas problem blir att skära ner på den offentliga sektorn, dvs. den som definierar den nationella gemenskapen, samt att överbelåna landet med olika typer av obligationer. Det är knappast ett tecken på ansvarstagande, det är politik utefter devisen ”Efter mig syndafloden”.

    Det är inte längre en fråga om OM civilisationen som vi känner den kommer att rasa, utan NÄR och HUR det sker. Ju snabbare vi erkänner att det är lika riskfritt att förlita sig på kapitalismen som att föda upp en krokodil som husdjur, desto snabbare kan vi hitta ett alternativt system som främjar både den nationella ekonomin och ekonomin för de invånare som bor här.

    Men för det krävs att vi har politiker som vågar tacka nej till en egen fet plånbok, så det är väl ingen chans för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s