Skolverkets traveling circus, streaking och lite flashbacks

Skolverket är på turné! Land och rike åker de omkring och håller hov för gymnasielärare och annat löst folk om vad den nya gymnasieförordningen går ut på. Idag kom lyckan till Närkes pärla, och där fick jag och 1 400 andra lärare glädjen att lära oss… absolut ingenting!

Jag tyckte faktiskt lite synd om experterna, hur de tvingades stå där framme på scenen och berätta om en reform där inte ett enda beslut är taget, trots att verksamheten ska starta inom ett halvår och vi redan nu måste arbeta med den i planeringen av nästa verksamhetsår. Så går det med en regering som känner sig nödgad att driva igenom sin ideologi kosta vad det kosta vill och trots att det inte är genomarbetat.

Samhällskunskapsprogrammet ska vara högskoleförberedande, trots att man inte blir behörig för högskolan eftersom naturkunskapen tas bort ur utbildningen: ”det återkommer vi till”.

Omvårdnadsprogrammet ska förbereda både inför yrkeslivet och inför vidare studier inom vårdyrket, men man blir inte behörig till sjuksköterskeutbildningen: ”det återkommer vi till”.

Många av de här kurserna kan inte läsas av lärarstudenter, ändå krävs att lärare ska ha läst ämnet för att bli behörig och därmed få undervisa i det: ”det återkommer vi till”.

Betygssystemet har bara tre nivåer fastställda, och hur de andra två ska tolkas kommer bli upp till den enskilde lärarnas subjektiva bedömning om inte vägledning ges: ”det återkommer vi till”.

Ämnesplanerna innehåller många subjektiva ord och uttryck vilka kan behöva någon form av förklaring: ”det återkommer vi till”.

När kommer allt det här att bestämmas då? ”Ja… Det är ju upp till regeringen…”

Själv tappade jag bort ungefär en kvart av föreläsningen eftersom jag satt och småflinade åt min dagdröm att det kom en streakare och sprang rakt över scenen, med en pitstop framför kameran till dövtolken för att köra en snabb helikopter.

Det var också en dag som bjöd på lite oväntad flashback. Jag såg Tina för första gången på mer än fem år… Hon satt några rader framför mig, så det var svårt att säga nåt. Men frågan är vad jag skulle ha sagt om vi mötts… Grattis till barnet?

Ännu konstigare var att Lena var där, flickan i mina drömmar på gymnasiet. Jag hade ingen aning om att hon var lärare, däremot var hon lika vacker nu som då.

Och allra konstigast var nog mannen som kom fram och skakade hand med stora leendet och sade ”Men Christer! Oj, kommer du ihåg att du brukade gå omkring med en flagga i ryggsäcken?!”

WTF…. Vem är du? ville jag säga, men jag förstod på honom att jag VERKLIGEN borde veta vem han var, så jag harklade mig bara lite och sade att jag nog har förträngt det mesta av mitt eget gymnasium… Får nog rota fram nån gammal årsbok från Karro och se om han dyker upp där bland lärarna…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Skolan lite mer inifrån, Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s