Om bofinkars betydelse för mänskligheten

På en av datorer på skolan är det en bild av en bofink som skrivbordsunderlägg. Häromdan satt jag med en klass och skulle visa nåt på storskärm, och drog igång datakanonen. På en gång bröt rena gissningstävlingen ut vad det var för fågel! ”En sparv!” ”Nej, talgoxe!” ”En mes.” ”Kråka”, föreslog nån (mindre seriöst, HOPPAS jag). ”Men ser ni inte att det är en domherre?!”

INGEN kunde säga att det var en bofink. INGEN. Och man inser att vår relation med djur har inskränks till att känna till hundar, katter och bacon. Men ytterst få raser och knappt att bacon sitter i häcken på grisen. Det behövs liksom inte, det är viktigare att kunna skillnaden på alla sju miljarder läppstiftsorter som vrålas ut i sminkdisken eller vilka skomärken som är mest inne att ha på sig när man står i kön till Statt. Och då handlar det om vilka som är status, inte vilka som tål kräk bäst…

Hur kan man förvänta sig att människan ska få en känsla för behovet av att rädda naturen, när vi inte kan den..? Det finns bara drygt 3 000 tigrar kvar i världen. Vad spelar det för roll om dom dör ut, bara Coco Channel inte går i konkurs…

Häromdagen låg en död bofink på marken, precis vid dörren in till skolan. Det såg ut som om den har slagit in i en ruta och bara fallit ner. Den var så vacker. En symbol för en värld vi håller på att förlora.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om bofinkars betydelse för mänskligheten

  1. eva Nylander Andersson skriver:

    Hej! Jag vet att det är länge sedan du skrev detta om bofinken som ingen kände igen! 🙂 Jag kände inte heller igen den men blev salig när jag såg den på engren i skogen. Jag kunde sedan med hjälp google lokalisera den och jag är så glad över att jag nu vet vem denna härliga sommarsång hör till! För av alla örde kvittrande drillande fåglar är bofinken sången som gör sommaren för mig.

    Men så här det ju människor springer i elljusspåret med proppar i öronen!!! Inte många lyssnar på dessa glada fantastiska fåglar – sorgligt och omodernt med fågelsång!

    Tack för att du skrev om bofinken och om vår tid!

    Med vänlig hälsning Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s