Curlingbarnen drar ner skolans kvalitet

Det händer inte sällan att dom äldre kollegerna slår sig för pannan och undrar vad som har hänt med skolan. En säger att årets elevkull är den sämsta hon har mött, och även om jag inte kan jämföra med så jäkla många årgångar så finns det några saker jag kan säga:

  • på många sätt är dagens elever betydligt smartare och mer kunniga än vad jag var i deras ålder. Det är viktigt att börja så, för man ska inte måla världen i enbart svarta färger.
  • Men de är betydligt mindre bildade. Även om de kan många saker, och dessutom ganska komplicerade saker, så har de ofta noll koll på allmänbildningskunskaper. Göran Everdahl spanade i fredags om det han kallade post-faktasamhället: att idag ska man inte förhålla sig till faktan utan faktan måste förhålla sig till oss. Att känna till Shakespeare och hans dramer, klassiska kompositörer eller Sveriges regenter är inte en statusförmåga idag. Inte ens namngeografin ska man vara säker på att elever kan. Jag har exempel på elever som inte kan peka ut Afrika – i årskurs 2 på gymnasiet.

Renässansmänniskan är död, men varför är det nu så?

Den enkla förklaringen är att fakta tar tid att lära sig, och framför allt att det är ansträngande. Det går inte in automatiskt i hjärnbarken att Carmen är en opera av Bizet, utan man måste plugga in det. Den gamla klassiska korvstoppningen är nödvändig, och det är en arbetsmetod som dagens barn inte ägnar sig åt. En psykolog jag hörde förklarade det med att barnen idag är lustdrivna och inte pliktdrivna. Om de inte får en omedelbar bekräftelse så lägger de ner verksamheten.

Som bovar i dramat pekas ofta datapel och media ut, men jag vill snarare säga att felet till största delen ligger hos föräldrar som curlar ungarna fram genom livet. Är det lite jobbigt att plugga engelska glosor, ja men självklart ska Hugo slippa det. Fick Lisa IG på geografiprovet, ja men finns det inte nåt annat hon kan göra för att få godkänt?

Just det sista märker jag ofta. Man orkar inte plugga så hårt som krävs, utan i stället kommer både elever och föräldrar rusande och vill ha alternativa uppgifter som ska göra dem klara med kursen. De kan göra det, för bakom står politikerna och kräver att åtgärdsprogram ska skrivas för varje elev som riskerar ett IG. Och det ska göras i varje ämne. Åtgärdsprogrammet ska aktualiseras av läraren, och  följas upp i en elevvårdskonferens efter en månad. Om det fortfarande inte blivit godkänt ska processen göras om. Till slut tröttnar alla och ger efter, gör det enklaste man kan, och barnen har fått lära sig att allting ordnar sig ändå, så varför anstränga sig. Hörde med en högstadie-SYV som haft ett samtal med en kille som hade IG i matematik. ”Men kan inte du snacka med gymnasiet så dom tar in mig ändå?” hade han frågat…

Vad vi har fått nu är en situation där barnen curlas genom skolan. Det sägs uttryckligen att det är lärarens ansvar att eleverna får G – inte att det är eleven själv som ska göra jobbet. För alla vill att läraren ska sätta godkänt; elever, föräldrar, skolledning och politiker, och det är bara lärarens yrkesetik som hindrar att de som inte uppfyller målet ändå får G. Yrkesetiken och orken, för om man underkänner alltför mycket så går man under av bördan.

Det enkla är att man gör som alla vill: hittar den absolut lägsta nivån man kan acceptera för ett godkänt och stannar där. Den nivå som innebär minimalt med arbete för eleven, och som kommer göra att han eller hon går ut i yrkeslivet, dels med usla kunskaper, dels med en tro på att allt ordnar sig ändå. Man behöver inte lägga ner nån tid på studier och arbete, för någon kommer ändå alltid fixa enklare uppgifter så man klarar sig till slut.

Så det jag kan säga till alla föräldrar är: vill ni inte ha barn som sitter som fågelungar med öppen mun och bara gapar efter mat, så börja ställ krav! Och acceptera inga åtgärdsprogram som innebär att ditt barn måste arbeta mindre för ett godkänt!

AB / AB / AB / AB / Expr / Expr /

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s