En målad Apollo och sverigedemokratisk världsbild

De vita statyerna från antiken känner vi alla till. Apollo med sin lagerkrans och lyra, Venus med sina perfekt formade bröst, lejonen i Pireus, där vikingar visade att klotter inte en företeelse som föddes i 60-talets miljonprogram, bysterna av de romerska kejsarna. Den vita marmorn har blivit själva sinnebilden av den antika kulturen, där skönheten vördades och skapades ren.

Men nej, så var det aldrig. När Sokrates och Platon vandrande förde sina dialoger i skuggan av Akropolis, var det inte ett vitt marmortempel de kunde se på bergets topp. Det var ett Parthenon i grälla färger, blå, gröna och röda. Det låg där uppe och skrek om att få synas och gjorde inte alls några försök att framstå som enkelt. Samma med statyerna. Här följdes inte alls den enkla vita linjens princip, utan här smaskades det på i rejäla färgblaffor.

Det här vet forskarna. De har till och med vetat det länge, men det är ingenting som har gått in i det folkliga medvetandet. Fortfarande är kulisserna i filmer om antiken bländvita som till en tandkrämsreklam. Varför är det så..?

Fredrik Helander vid Medelhavsmuséet i Stockholm förklarar det med att vi helt enkelt vill ha det så. Vi har lärt oss att tro att det är sant, och vi har lärt oss att tycka det är vackert, och därför vill vi fortsätta tro att det nog var så på riktigt. Att det inte var så spelar mindre roll, eftersom det är en del av vår sociala, kollektiva kunskap gör vi det till sanning. ”Det vita idealet […] går nästan inte att rå på”, säger han. ”För om sanningen ska fram tycker alla att det är snyggare, det har blivit en del av den västerländska kulturella identiteten.”

Vi vill att det ska vara så, därför är det så. Det passar vår världsbild, därför är det så. Det är enkelt och okomplicerat och onyanserat vitt, därför är det så.

Är det nån som känner igen den sverigedemokratiska retoriken?

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En målad Apollo och sverigedemokratisk världsbild

  1. Ingenjören skriver:

    Detta är en del av en Sverigedemokratisk retorik även på ett djupare plan, den visar på en enkel och sparsam forntid, som ställs i kontrast till den ”vulgära” nutiden, man påstår att det ägt rum ett förfall. Men man glömmer att antikens Athen var mindre jämställt än dagens Afghanistan, att statyerna var vulgära och målade och att populister som pratade om förfall och ‘Svaghet’ fanns redan då.

    • katedervarg skriver:

      Mm, du har rätt. Riktigt konstigt blir det när nazister och i synnerhet fascister hyllar det antika idealet, och nästan surrealistiskt märkligt när man berättar att homosexualitet mellan män (och dessutom mellan män och pojkar) var en av det spartanska samhällets grundbultar. Skillnaden mellan det dom TROR och det som det VAR är nästan avgrundslik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s