Sicket fail…

Jag träffade Linus igår! Fan, det var länge sen… Minst tre år sen…

Det uppvägde klart gårdagens grymma misslyckande med mynten. När jag skickade fram min plastpåse med femtiöringar stirrade nissen bakom disken bara och sade att dom där ska inte han ha. Dom gäller tydligen inte längre! Det är bara kopparvarianten som funkar, och det hade jag knappast tillräckligt många av för att det skulle räcka till ett fullt glas. Så det var bara att packa ner påsen i fickan igen och lufsa tillbaka till bordet där ett välförtjänt gapflabb väntade…

Men det gjorde inget. Det blev ändå ett PAR timmar för länge och ett PAR öl för mycket. Kände genast när jag vaknade att bilen nog får stå idag, och att det bara var att pipa iväg till stan på cykeln.

Det var länge sen jag tog bussen. Märker att konditionen inte alls hänger med. På den tiden då det inte stod nån bil på parkeringen hade jag ju iaf en halvtimmes cykling varje dag som räddade ansiktet om nån frågade om motionsvanorna – nu är det 50 meter till och från bildörren. Det räcker inte. Det duger inte! Egentligen tycker jag det är skönt med bussresan också, det är som en uppvärmning inför dagen och jag får jäkligt mycket gjort. Har hunnit med att rätta nästan en hel uppsättning prov på tur- och returen, så allting talar för att jag borde gå tillbaka till det kollektiva livet.

Allt utom bekvämligheten… Och jag är rädd att den kommer segra i vinter också…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s