Vart är sportjournalistiken på väg?

Frågan ställs av Robert Laul på Aftonbladets sportredaktion. Det är intressant, för den har ställts av mig många gånger och jag vet att jag inte är ensam om att fundera på det.

Laul sätter fingret på många viktiga punkter:

  • sportjournalisterna är på väg att bli ”profiler”, dvs. inte hårt arbetande, skrivande yrkesmän inom sin journalistiska genre utan mediala alltiallon som ploppa upp i alla möjliga sammanhang och på alla möjliga sätt,
  • sportjournalistiken är på väg att bli åsiktsbaserad snarare än faktabaserad, att journalistens tyckande blir viktigare än de händelser han är satt att bevaka
  • sportjournalistiken är på väg att invaderas av spelbolagen, och det är dessa som sätter agendan för journalistens arbete och fungerar som extern grindvakt för vad som ska skrivas

Allt det här är viktiga saker, och det finns en gemensam nämnare mellan dem. Sportjournalistiken är precis som all annan journalistik på väg att bli mer individcentrerad än händelsecentrerad, samt att spelbolag och mediehus i symbios styr över innehållet, inte läsarintresset.

I dagens Aftonbladet toppas sportsidorna av nyheten att Zlatan har spytt på plan, utvecklat i flera sidoartiklar. Zlatan verkar vara det viktigaste som händer i Aftonbladets sportvärld, för det finns inget som man skriver mer om än honom. En av kommentatorerna till Lauls blogginlägg skriver att han vet

redan idag lördag på ett ungefär vad sportbladet kommer handla om på måndag.
1. Zlatan. Då han inte spelade på söndagen, kommer det i stället vara ett nonsensuppslag om vad någon eller några sagt om honom i italiensk och spansk media.

Pelle Blohm, som utvecklats till en utmärkt sportkrönikör, hittar förklaringen i att idrotten har tagit samma väg som journalistiken och blivit individcentrerad:

Det är kanske inte en världsnyhet direkt men likväl en spännande utveckling att ungdomar idag håller på spelare istället för lag. Egofieringen och varumärkesindustrin har omvandlat de största fotbollspelarna till seriefigurer som går att köpa i plast.

Efter Zlatan-hysterin i dagens Aftonbladet kommer NHL-hockey, sedan holländsk ligafotboll innan man kommer ner till idrott med svensk anknytning. Några artiklar om elitserien följs av en rapportering från speedway-GP. Sedan är det åter dags att hoppa utomlands, den här gången till Englands premier league. Lite elitserie igen (fast om Leif Borks kommentering, inte nån sport), sen ÄNNU mer premier league. Lite formel 1 innan det kommer en artikel svenskan Michaela Laurén som blivit världsmästare i boxning. Lite mer elitserie, mer premier league, något om Superettan i fotboll. Internationell fotboll, Champions League, mer NHL, lite om KHL, NHL, Premier League, Formel 1….

Ni fattar, allt i en jäkla soppa. Och ytterst lite om svensk idrott. Dagen innan hade hockeyallsvenskan haft en nästan full omgång, med lag som Malmö, Växjö, Västerås, Sundsvall, Almtuna och Örebro i farten, lag som kommer från Sveriges största städer. Om detta nämns ingenting. Varför har den mindre plats i nyhetsrapporteringen än den brittiska fotbollen och än att Zlatan spyr på en fotbollsplan?

Jag ställer mig också frågan vart sportjournalistiken är på väg, precis som Robert Laul. Det självklara svaret är ”utomlands”. Eller om man vill vara mer cynisk: ”åt helvete”…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s