Två sätt att betrakta sina medmänniskor

Man kan tänka så här: jag är beredd att ge av det lilla jag har för att du ska slippa lida och leva i misär.

Eller så kan man tänka så här: av det jag har ska du ingenting ha, för det som är mitt är också mitt att förspilla.

Och som politiker kan man tänka att antingen ger man den ena av dessa eller så ger man den andra. Vår regering har bestämt sig, och pengarna läggs på hög. Så mycket har dom att dom nu inte vet vad dom ska göra av alla pengar.

Men betala skatt vill dom inte. Hjälpa sina medmänniskor vill dom inte. I stället köper dom überdyra sms, med vetskapen att

200 kronor kommer att dras från ditt mobilkonto. Du kan
inte åter erhålla vaskade pengar. Du samtycker till att vaskade pengar inte under några omständigheter kommer att användas till välgörenhet, solidariska aktiviteter för socialbidragstagare och arbetarklass, eller något som på något sätt lämnar eller kan uppfattas lämna ett socialt och / eller ekonomiskt positivt avtryck för medelklass och underklass.

Och vi har godkänt detta med våra röster. Dom kan fortsätta med sitt sms-vaskande i fyra år till.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s