Jakten på friskoleeländet del 2: privatskolans chefer avslöjar sig

Lars Ohly vill ta privatskolornas vinster till val, och oavsett vad man tycker om vänsterpartiets politik i övrigt måste han hedras för att vara den enda som vågar belysa ett jätteproblem för den svenska skolan.

När Ohly vill förbjuda vinsthysterin, något som är vanligt i andra länder med ett motsvarande skolsystem, får han omedelbart mothugg av nyliberala ideologer. Det är lite märkligt att människor som i andra lägen ryser av tanken på hur statliga medel felanvänds eller rinner iväg i onödan, inte har några som helst problem med att de rinner in i privata bankkonton i stället för till de elever de var tänkta. Att den borgerliga stridshästen Svensk näringsliv väljer att slå på trumman och försvara vinsterna är däremot ingen högoddsare.

För tillfället toppas lobbyorganisationens hemsida av en ”artikel” (den vill göra sken av objektivitet, men är propaganda in i minsta detalj) med rubriken Vinststopp för friskolor kan få förödande effekter. I artikeln intervjuas ett par privatskolechefer som tävlar med varandra i upprördhet över Ohlys förslag. Tanken är så klart att man som läsare ska inse det absurda i att förbjuda vinster, och att man dessutom ska slås av hur stor del privatskolorna har haft i vad de menar är en allmän kvalitetsutveckling i skolan.

Säkert är det många som faller i den fällan, men läser man artikeln noga och kritiskt visar den egentligen ett gäng chefer med byxorna nere. Här, när de blir okritiskt refererade av sin egen lobbyorganisation, visar de sitt rätta ansikte, som består av lika delar okunnighet som girighet. Om vi tar det punkt för punkt:

1) ”Vinststopp för friskolor kan ge förödande effekter”, lyder rubriken. För vem effekterna är förödande sägs inte, men i texten förstår man att det gäller dem själva. Det är inte skolorna som skulle drabbas, och definitivt inte utbildningssystemet. ”Det går inte att resonera utifrån att man inte kan få sig tilldelad någon form av ersättning. Någon gång måste man ha rätt att få något för det arbete man har lagt ned”, säger Claes Bromander, ägare av något som heter Thomas Denward Växjö Fria Gymnasium i Växjö. Visst ska man det, men då kan man ta ut det i lön. Det skulle ge transperens över budgeten, vilket skulle vara önskvärt för politiker, personal samt elever och deras föräldrar.

2) Det går till och med så långt att Bromander skulle sluta i morgon om förslaget går igenom. Att han, som många hävdar för privatskolorna, skulle driva sitt företag med elevernas och skolans bästa för ögonen visar sig alltså vara fel. Om han inte får pengar på banken så får det vara. Skolan är bara ett sätt för Bromander att berika sin plånbok, inte att berika ungdomarnas sinne. Med hans sätt att resonera hade jag slutat redan innan jag börjat, liksom de flesta av Sveriges lärare. Det här är inte ett yrke där man blir rik.

3) Bromander fortsätter kasta ur sig knasigheter. ”Dels är det en fråga om man ska våga satsa långsiktigt. Det går åt en del kapital när man driver en friskola och det kräver avkastning”, säger han. Mats Vikström vid Norrskenets friskolor säger samma sak: ”Om man ska ha en långsiktig satsning då måst man kunna bygga upp ett kapital för att kunna investera i framtiden, forska, jobba med kompetensutveckling och förbättra pedagogiken”. Men om det ska satsas långsiktigt och om skolan kräver kapital, så måste väl pengarna gå till skolan och inte till er? Annars är det ju pengar kastade i sjön, och då måste ju hålen täckas av nya skatter nästa år! Det är ju precis det ni tar upp som Ohly vill garantera!

4) ”Vi vill också bli behandlade som vilket företag som helst”, är nästa märkliga uttalande. Ni ÄR inte vilket företag som helst. För det första kan man inte jämföra en skola med en tillverkningsindustri och inte ens med ett företag i en ordinär tjänstebransch. Här arbetar ni med elever, levande individer som ska utvecklas och läras. Det är inte en bil som ska byggas eller en hamburgare som ska stekas. För det andra är privatskolan inte ett företag som vilket som helst eftersom intäkterna bekostas av det offentliga. Det är via skatten ni tar in era pengar och inte via en kassalucka. Ekonomiskt ska ni alltså snarare behandlas som vilken kommunal förvaltning som helst, annars ska ni inte ha några skattepengar.

5) Privatskolorna har bidragit till en allmän kvalitetsutveckling i skolan, menar Bromander och ger exemplet att de var först med att dela ut datorer till eleverna vilket sedan har tagits efter i den kommunala skolan. Här finns så många saker att ta upp att det skulle krävas ett inlägg i sig. Vad man kan säga är att privatskolor har gjort detta genom att köpa datorerna av syskonföretag i samma koncern, alltså en genväg för att tjäna extra pengar till aktieägarna och inte med elevens bästa som incitament. Något sådant kan inte kommunala skolor göra. Det är inte heller säkert att detta är det bästa sättet att använda skolans resurser. Det har inte i första hand varit pedagogiska motiv bakom datorutdelningen utan reklammässiga. Man har tävlat om elevernas gunst genom att bjuda på det man tror att eleverna vill ha. Hockeybiljetter har varit andra exempel. Pengar har strömmat ut ur skolan bara genom behovet av att marknadsföra sig. Om det nämner Bromander ingenting.

6) ”Det Ohlys resonemang bygger på är idén att tar man ut vinst leder det till dålig kvalitet. Men det är precis tvärtom: God kvalitet gör att man kan leverera vinst”, avslutar Bromander och här ska vi alltså som läsare nicka instämmande. Men för mig är uttalandet bara ytterligare ett exempel på Bromanders okunskap om vad en skola är. Det är mycket möjligt att han har rätt i att vinsten förutsätter en god kvalitet, med det Ohly säger är att ingen vinst ger en ÄNNU högre kvalitet. För det är så skolan funkar. Man kan satsa lite och ändå göra så eleverna lär sig något, eller så kan man satsa ännu mer och de lär sig ännu mer. I pedagogisk verksamhet finns inget ”det räcker nu”, varenda satsad krona ger effekt.

Bara den går till skolan och till eleverna, och inte ner i Bromanders ficka.

Läs mer: Johan Westerlund, Lasses blogg, Roger Jönsson, SvD, DN, E24,

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat, Jakten på friskoleeländet, Skolan lite mer inifrån. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s