Min bil hatar mig…

Hade verkstadstid klockan 11, så idag var första gången på sex veckor som klockradion fick finna sig i att vara ställd. Den stod fortfarande och blinkade sitt 00.00 sedan strömavbrottet i mitten på juni.

Jag såg inte fram emot det där, att få veta att jag måste kasta ut onödiga pengar och att det väntar en massa knök. Tänkte dessutom på att jag skulle behöva sitta och glo på en kaffeautomat i timmar också, i väntan på min tid. Inte visste jag att den här dan skulle ÄNNU jävligare.

Faktiskt, det tog honom två minuter att gå ut, ta lite foton och vara klar med kollen av plåtskadan. ”Bra”, sade jag, ”men tror du att den där batterilampan som började lysa när jag åkte hit har nåt med det att göra?” Han stannade mitt i steget in: ”Batterilampa?” ”Ja, den har inte lyst förut, menar jag. Inte förrän idag, så det borde väl ha med det här att göra?”

Och ungefär där var det kört. Nu handlade det inte längre om nån enkel plåtdiagnos, nej nu skulle det in och rotas under huven och det kunde ju inte den här snubben göra utan nu måste vi vänta på ”Matte” som var ute just nu men skulle komma tillbaka om en timme ”tops”. Halv två kom ”Matte”, efter tio plastmuggar av vidrigt maskinkaffe, och efter ytterligare tre släntrar han ut och ropar upp namnet som om man var hos tandläkaren.

”Ja du, det där var ju inget vidare”, suckar han som en läkare som upptäckt att foten inte alls är stukad utan att benet är splittrat på fem ställen. ”Det är generatorn som klappat ihop, serru. Den ger bara 12 Volt.” Han kunde lika gärna säga att det hade 7000 Volt, för jag har ingen aning om hur mycket 12 Volt är. (Var det inte typ det som man använde för att landa Apollo 13?!) Däremot fattade jag att det gör att bilen inte mår topp. Och hade jag inte begripit det då, så fanns inte direkt utrymme för några tveksamheter när han visar på alternativen: antingen en ny generator för 8000 eller en nästanny generator för 5000. Exklusive arbetskostnader….

Och ändå är det inte pengarna som är värst utan tanken på att behöva busspendla i flera dagar, vilket tar en jävla tid och är minst lika tjatigt! Och dyrt.

Men… Det ordnade sig LITE. Efter en kvarts diskussion kommer vi (nåja, han) på att försäkringen täcker det här hyfsat bra. Den har tydligen en maskinskadeklausul som gör att jag bara behöver pytsa ut 2500, och att jag faktiskt kan få en ersättningsbil för 25% under tiden (bidde en Ford).

Men nu betyder det här att bilhelvetet står på verkstad, trots att jag köpte den i januari, och att den på bara en vecka har kostat mig 10000 spänn från budgetposten ”oförutsedda utgifter”. Jag tror den ville ha mer sommarlov än vad jag vill.

I alla fall är det ett trevligt folk på verkstan. Dom verkade ärligt sympatiserande. Och så har tydligen min story från tisdagen blivit en berättelse för kaffebordet, för det kom ut folk från sina skrymslen och undrade om det var jag som hade fått den där ”plåtskadelappen” samma dag som jag krockat.

Kul att kunna glädja någon….

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Min bil hatar mig…

  1. anybody skriver:

    Jag får ont i magen och ångest när du skriver om din bil!! :-p

    Det påminner mig på ett brutalt sätt om när jag .. helt nyligen .. NÄSTAN stannade vid SOTP-skylten på en helt otrafikerad väg och filmades av en lömsk och dold polis som var helt oemottaglig för alla förklaringar.

    Det kostade 4.500 kr!!!!!!!!!!!!!!! Visst är det för J**LIGT när pengarna bara rinner ut ur ett hål som man inte alls visste om fanns ens en gång!!!!!!

  2. katedervarg skriver:

    Det känns BÄVER!!!! :S

    Det jag inte ens har berättat är att jag i fredags natt skjutsade en vän som skulle på dejt, och hade en blåvit som smög efter i varenda sväng! Sen drar han igång blåljusen och jag håller på att smälla av! Vaf…. VAD ÄR DET NU??? Ska jag få skit två gånger på samma vecka!!??!!! Jag blir så stressad att när jag går ut glömmer jag att dra i handbromsen, så bilen är på väg att rulla rakt in i fronten på polisbilen!!! ”DEN RULLAR!” skriker han, så jag får slänga mig in i framsätet igen.

    Men… Det var bara rutinkontroll den kvällen, så jag klarade mig. Men vafan ska man tro när den smyger så där som den gör?! Du fattar vad hjärnan hinner gå igenom alla potentiella skitgrejer man har kunnat gjort!

    Jag och min bil har en typiskt krisad relation just nu! Kanske är bra att vi tar en paus och jag får gosa med forden i några dar. 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s