En väns ensamma hjärta

Hon låter trött när hon ringer. Mer än trött. Utmattad. Tom. Hon går sina dagar i en dimma just nu, utan fokus och med orden ”vad gör jag för fel” som ett helvetesmantra i tanken. Oftast placerad under köksfläkten med en cigarett. När den ena är slut, tar nästa vid. Ingen mat, ingen sömn. Ingen aptit.

Men hon gör inga fel, mer än att älska och vilja bli älskad, att längta efter han som förstår henne och älskar henne och är man nog att ta det som ett ansvar. Att veta att han finns där, bara ett telefonsamtal bort, och ändå inte veta eftersom samtalet aldrig kommer, tar all hennes energi. Varför vänder hon skulden inåt..?

”I det moderna samhället har ‘mognad’ blivit synonymt med förmågan att stänga av alla känslor”. Sade Paul i In Treatment. Jag vet inte om det stämmer.. Eller så vill jag inte veta..

– – –

Lilla vännen, jag önskar jag kunde göra mer än så där…

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En väns ensamma hjärta

  1. Lottaonline skriver:

    Jag kan ju tänka, att vi alltid har ett visst eget ansvar i ganska mycket. En tes jag själv tagit till mig mer och mer.
    Nej, inte alls av brist på empati eller på värme för andra. Utan av den anledningen att den tanken inte låser oss själva vid hopplösa livssituationer. Den gör oss inte till offer, utan öppnar upp oss för andra och bättre möjligheter. Även något som kan förmedlas till eventuell vän…

  2. katedervarg skriver:

    Jo, så klart vi har ett eget ansvar, men… Det är så lätt att säga till en människa att ”ryck upp dig”, ”ta kommandot över ditt liv”, ”klipp dig och skaffa dig ett jobb”, men alla är formade av sina erfarenheter och alla måste handskas med den miljö man lever i. Det är här vi skiljer oss åt när det gäller människosynen, tror jag.

    Eller jag vet inte om vi skiljer oss åt, men för mig är individen en enorm drivkraft men alltid en del av social situation. Den sociala situationen kan antingen befrukta eller beskära individens växande. Och jag tillhör inte dem som anser att frånvaron av skyddsnät eller frånvaron av stöd är befruktande. För mig är nyliberalismen ett växthus bara för de starkaste, och dessutom ett växthus där de starka växer på bekostnad av de svaga. För mig är det oacceptabelt. Ett samhälles värde bestäms efter dess förmåga att ta hand om sina svaga.

    Min vän VET vad hon måste göra, men att göra det hon måste kräver att hon tar beslut hon aldrig tagit och gör saker hon aldrig gjort och det gör henne vettskrämd. Hon måste ta av sig alla rustningar hon så noga byggt upp och göra sig sårbar. Det gör man inte så enkelt, utan att veta att nån kan ta emot när man faller. Och jag måste vara den som både peppar henne att våga och vara beredd att ta emot om hon faller.

  3. Lottaonline skriver:

    Förstår inte riktigt varför du ska dra in ett politiskt resonemang i min kommentar? Eller hur du kan vinkla något till, att jag har en massa värderingar hit och dit, som jag inte yttrat?

    Dessutom tror jag du styrs väldigt mycket av djupa fördomar. Du tycks basera din bild av mig, dels av att jag kommer från, ett för dig föraktfullt Stockholm, dels för att jag inte haft exakt samma sakpolitiska åsikt som dig tidigare.

    Du skrev i ett inlägg hos Any där du uttryckte ” Knasar på högersidan får man ju ta”, vilket borde innebära att när du diskuterade politik med mig, ansåg du egentligen att jag inte var någon att ta på allvar? Du nämnde även att du inte tog i så mycket när du diskuterade med knasigt högerfolk. De blev värre diskussioner med vänsterfolk!? Lite märkligt, då du varit inne hos mig och diskuterat. Något nedlåtande beteende kan jag tycka.

    Beträffande min kommentar ovan talade jag av välmening och egen erfarenhet. Jag fick själv det rådet av en god vän och även utbildad psykoterapeut.

    Jag har även förstått i livet, att många har ett egoistiskt behov till svaga människor, för att själva känna sig starka.

    • katedervarg skriver:

      Men..?

      Jag har väl aldrig sagt nåt ont om Stockholm…? Och inte var det DIG jag menade när jag skrev DEN kommentaren. Bara för att du inte har samma åsikt som mig är du ingen knase, det ska till mer än så för att få det epitetet. Och jag förstod väl att det var välmening, så det här var definitivt ingen kritik. Och jag vet att jag inte har en aning om hur du tänker, det var därför jag skrev ”eller jag vet inte om vi skiljer oss”…

      Hmm… Däremot handlar det här om MIN människosyn, den som påverkar mig i både stort och smått, både hur jag ser på politik och hur jag ser på människor omkring mig. Det var bara mitt svar på det du skrev om att människor har ansvar.. Att man har ett ansvar men också behov av sin omgivning. Inte mer än så.

      Och det sista.. Ja, det är väl möjligt, men det gäller faktiskt inte här. Att en människa känner sig svag betyder inte att hon är en svag människa. Men det är när hon känner sig svag som hon behöver stöd. Som nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s