Den ödmjuke krigaren

”Pennan är mäktigare än svärdet.” Ordspråket fanns på en affisch på Karro, och jag kommer ihåg att det fascinerade mig redan då. Kanske för att det nånstans gjorde även mig stark eftersom jag kunde hantera pennan men hade muskler som en anorektisk kyckling.

Men det är ju sant. Ställs man öga mot öga mot en svärdspets med endast en halvvässad blyertspenna i bakfickan så lär man väl springa som värste Usain Bolt, men det är ju inte det uttrycket handlar om. Vad det menar är så klart att svärd kanske segrar i det korta perspektivet, men dess segrar är inte mer än schimärer. I det långa loppet bryts det alltid ner, medan pennans kraft bara växer. När svärdet dödar sin motståndare, vinner pennan över den till sin sida.

Det är så klart därför den amerikanska staten satsar så mycket pengar på sin propagandaapparat, förbjuder nyhetskanaler att sända kritiskt material och förföljer de journalister som ändå väljer att berätta sanningen. Det är därför de lägger ut så mycket pengar på att producera TV-serier och filmer där den amerikanska världsbilden är den förhärskande. På 80-talet var alla skurkar från Östeuropa, på 90-talet blev de latinamerikanska knarklangare eller serber, nu är de araber. (Och svensk TV svassar efter helt okritiskt och köper in skiten. Bara det är pinsamt.)

Ska man få den här ensidigheten att fungera är det viktigt att skurken blir en stereotyp. Om man skulle framställa fienden som en människa, med mänskliga känslor och med den komplexa bakgrund som alla människor har, skulle det bara bli platt. Ingen skulle bli intresserad av att gå i krig mot den som är som en själv. Nej, den arabiska skurken måste framstå som galen, rabiat och annorlunda. Han blir svartmuskig och får galna, stirrande ögon. Extremisten, terroristen.

Nu ställs det amerikanska armémaskineriet mot en helt ny fiende. Det är inte svarthåriga män med bomber kring bröstet man måste försvara sig mot, utan en gråsprängd man med mjuka ögon som endast är beväpnad med dataserver. Redan när Wikileak spred filmen som visade hur en amerikansk stridshelikopter sköt ihjäl obeväpnade barn och journalister blev dess grundare Julian Assange en jagad man (Aftonbladet).

Men hur ska Pentagon hantera honom? Han passar ju inte direkt in i den stereotyp man skapat. Hur ska man få denne ödmjuka krigare att framstå som en terrorist? Jag kan tänka mig att det just nu sitter rätt många arbetsgrupper i CIA och NSA som gör sitt bästa för att hitta lösningen på det problemet.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i En nagel i ögat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s