Ensamma Hjärtans Klubb

Var nere på lilla syltan här i centrum igår, tänkte jag skulle ta en öl och titta på ÖSK på TV:n dom har. Mat var jag inte alls sugen på, inte deras sunkiga pizzor, utan mer en mänsklig kontakt. Titta på fotbollen i en gemenskap, oja sig till samma elände, applådera till samma framgång.

Men jag orkade bara sitta där en halvlek, det blev för mycket och människorna kändes mer som ett struptag än som en befrielse. Är det här jag hör hemma, på denna Ensamma Hjärtans Klubb…? Fan, nåt måste hända..

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s