Låt den rätte komma in

Det är ett vanligt tema i skräckgenren att man naivt har varit den som bjudit in det onda i sitt liv. Handen som gungar vaggan, Sova med fienden, En fiende ibland oss är filmer som visar faran i att öppna dörren för det främmande, och bara början på en lista som skulle kunna fylla hela A4-sidor. På 80-talet skrämdes en hel generation män till trohet när Glenn Close gjorde gryta på familjens lilla kanin.

Egentligen inte mer än rätt att männen fick sin skräckskildring, för flickor har i alla tider varnats för att släppa fel man innanför dörren. Nja, ingen man alls, om man ska vara noggrann. Rödluvan fick lära sig läxan the hard way. Sensmoralen i sagans slut gör alla funderingar om dess symbolik onödiga:

Av detta kan man lära att de unga,
särskilt av kvinnokön
den som är skapad fin och skön,
gör mycket orätt i att lyss till var mans tunga
och att det ej är underligt,
att vargen slukar dem så kvickt.
Jag säger varg, ity att vargar
är inte alla av ett kött:
en sort är hövisk, talar sött
och varken tjuter eller sargar
men har ett sätt som ej förargar
att sjunga den förföljdas lov
in i den skönas hus och hennes sovalkov.
Av vargar är han värst och alla känner vådan
av unga flickors möte med en sådan.

Ha inte sex, lilla flicka. Det kommer bara sluta illa.

Vampyren är bara en modernare variant av Rödluvans varg.  I de första berättelserna om vampyrer fanns inget gullegull i Twilight-form. Här var inga missförstådda snyggingar som kunde räddas från sitt öde av en förstående och kärleksfull Bella, utan här var det trolösa män som tog varje chans att sluka oskuldsfulla ungmör. Enda sättet att överleva var att inte falla för frestelsen: följ inte passionen så klarar du dig. Vampyrer kan inte komma in i ditt hem oinbjudna, så se till att inte bjuda in dem.

Så… Då har man alltså fått lära sig att låsa dörren, att inte prata med främlingar och att inte ha sex utan att ha sett grabbens id och ett kontoutdrag. Men finns inte risken också att man låter paniken för det okända ta över ens liv..? Att man blir så rädd för vad det nya kan leda till, att man inte ens vågar öppna dörren..? Ska vi låta Rödluvans sensmoral styra våra liv?

Skulle inte livet bli mer äventyr om man följde Eeva Kilpis exempel i stället?

”Säg till om jag stör”,
sa han när han steg in,
”så går jag meddetsamma”.
”Du inte bara stör”,
svarade jag,
”du rubbar hela min existens.
Välkommen.”

Öppna dörren, vännen… Våga möta det okända utan kontroll. Var inte rädd. Han rubbar din existens, så säg ”välkommen”. Låt den rätte komma in.

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Låt den rätte komma in

  1. AE skriver:

    Man behöver ju inte heller sitta och vänta på att den rätte ska komma och krafsa på dörren för att bli insläppt, man kan släppa in en och annan varg – eller hund – att leka lite med innan man går ut och hittar den rätte, som man sen tar med sig hem. Typ ;D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s