Vägarnas förtrollning

Jag har skaffat en blogg! Jag trodde aldrig jag skulle göra det, men när jag väl har gjort det så undrar jag varför det inte skett tidigare. Det har släppt fri mycket av den kreativitet som har varit fängslad i flera år. Eller så har den väckts till liv, jag vet inte vilket som är mest sant. Jag tycker om det.

Varför det blev av just nu är svårt att säga. Ska man förklara varför människor gör saker så måste man förstå den mosaik av olika händelser som ligger i bakgrunden, tror jag. Små pusselbitar som i sig kanske inte visar något vettigt men som tillsammans berättar en historia. Så småningom kanske den blir tydlig även för mig.

Bilden i headern har inte jag valt. Den ingick i paketet, men jag tror knappast att jag skulle ha kunnat välja en bättre bild själv. Jag älskar vägar. Även om det alltid finns en utgångspunkt för dem, så är det deras mål som ger dem en mening. Man befinner sig på vägen för att man vill någonstans, inte för att man kommer från något.

Så alla vägar leder mot framtiden, och vad som finns där är alltid ovisst. Vad döljer sig på andra sidan kröken, över backen, bortom skogen? Ingen vet, och det är väl det som gör vägen så magisk. Det finns alltid utrymme för att drömmar går i uppfyllelse, bara man är beredd att fortsätta även om vägen känns tung. Kanske…

Vart leder den här vägen? Finns du där nånstans bortom horisonten..?

Annonser

Om katedervarg

Min blogg är min dagbok, mitt pedagogiska manifest och min flaskpost till dig. Det är ord ropta i vinden.
Det här inlägget postades i Tankar från livets teater. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s