Men vad kan man begära. Tomten är ju tydligen upptagen med att besegra gröna män med tentakler.

Att jag själv älskar att gå runt bland alla gamla prylar och tryna och fantisera om tingens ungdom gör ju inte saken sämre. En del kan man se en gyllene historia bakom; neonskinande skjortor, pälsbrämade kappor och stilettskor har säkert dansat sina ägare genom festkvällar och förälskelser. Andra inser man var dömda till en andrahandssortering redan från början. Som tändstickstavlan av Bodens fästning. Den som Karl Bertil Jonsson smyger ner i sin säck på julafton.

Det är en speciell stämning på Myrorna. Hetsen från köpcentren är som bortblåst. Här går människor långsammare, tystare. Jag vet inte om det beror på utbudets avsaknad av de nya prylarnas stöddighet eller om det är människorna som skiljer sig, eller kanske till och med affären som bjuder in till ett långsammare tempo. Vid provhytterna står en kille och lutar sig mot ett barbord. Han har ingen annan funktion än att dela ut nummerbrickor till den som vill testbära banlonskjortan från 1975 innan man räknar in den som sitt julklappskap. Jag undrar varför. Om han ändå står där så kan ju ingen komma och störa.

Plötsligt bryts tystnaden. Genom hela lokalen sjuder ljudet av ett gräl. Jag står bakom en mur av bokhyllor så jag kan inte se dem, men redan på rösterna hör jag att det är en man och en kvinna som säkert har sina demoner att kämpa mot. De kommer inte från Örebros mer gynnade delar, om man säger så, utan mer från de kvarter som Folkpartiet tycker borde privatiseras. Först är bråket bara ett ljud för mig, men när jag inte längre står i bokhylleskyttegraven hör jag att det handlar om hur de ska hantera pengarna för julen. Han vill inte köpa den där lampan till den som hon tycker är så viktig, hon ifrågasätter om han ens vill vara där hon är… Bakom orden hör jag bara ångest. Det här var inte deras barndoms bild av ålderdomens julafton. Jag ser inga barnbarn med flätor i håret stå vid deras köksbord nedmjölade efter pepparkaksbaket. Jag ser ingen Stilla natt.

Jag sätter hörlurarna i örat och fortsätter lyssna på radion. Där sitter Paolo Roberto och undrar varför alla stressar upp sig så förbannat inför jul. Det är ju nu man får chansen att vara med hela släkten och äta gott och bara må bra, menar han.

I pausen mellan hans meningar hör jag paret fortsätta sitt gräl, och undrar om det inte snarare är världen som borde boka respass till hotellet med de vadderade väggarna…

Borta är öst

Borta är väst

Borta är bra

men hemma är bäst

Det var en bok. Eller snarare två. Gissa vilka!

Jag tänker ju på dig, och nåt annat sätt att visa det på har jag inte…

Nerkrupen i fåtöljen under en filt, med ett glas vin som pärlar i stearinljuset, ser man Örebro slå Malmö i hockey.

Det är bra. Det är Yin.

På rutan när man kommer ut från Lidl sitter en liten gul lappjävel som säger att jag måste pröjsa tusen spänn för att jag har ställt mig en handikapplats! I helvete att det syntes tydligt!

Det suger renb***! Det är Yang!

Lidl står just nu på min dödslista och det är sista gången jag köper nåt på det skitstället!

Och i morgon ska jag äta världshistoriens dyraste chili!

På pappret stod ”bóg”! Och på polska uttalas det där ó tydligen mer som ö än som o.

Jag kan inte låta bli att le. Det är komiskt på så himla många plan, där bara det enklaste är att det ger nya dimensioner åt Dorsins klassiska Grotesco-kuplett.

Är det nån mer än jag som har funderat över varför så lite rapporteras om de protester som just nu genomförs i New York och på andra platser i USA och i världen?

Men man ska väl kanske inte vara alltför överraskad. Det som sker här är ett finger i ögat på dem som vill att saker ska vara som dom är, på den lilla procent som äger i stort sett hela kapitalet och som gärna ser att de övriga 99 procenten vet sin plats.

Fast kunde internet bidra till regeringarnas fall i Mellanöstern så ska det väl kunna nytta även i väst. Här kan man se det media medvetet eller omedvetet vill blunda för:

http://www.livestream.com/globalrevolution

AB /

Glad är jag för det, men gladast är nog SP3B som kommer att få läsa Tranströmer tills dom storknar! Här ska tolkas metaforer, tammejfan!

DN / DN / DN / DN / SvD /

Bra. Nu kan man inte plocka ut vinster genom att snåla på det. Det är iaf ett steg på vägen. Inte för att det botar själva influensan, men då får man åtminstone stopp på snuvan.

Men det här är en de tunga grabbarnas sport, till skillnad från det där fjanteriet som kallas amerikansk fotboll. Här smäller det, och här finns inga hjälmar eller tunga rustningar som skydd. Och här händer det saker. Här är det inte action i fyra sekunder följt av fem minuters strosande över plan.

Det finns de som undrar varför det inte finns läktarvåld i USA. Varför skulle det, undrar jag. Vad i den sporten finns egentligen att hetsa upp sig för?

Tänk så olika värde folk har beroende på om det pluppar olja under fötterna på dem eller inte…

På vägen hit i morse märktes att hetsen startat. På varenda bro över E18 hängde fladdrande lakan med texten ”Hata Örebro”. Nu var det iofs så att den som tillverkat dessa hemmagjorda banderoller inte fattat att de måste surras fast för att de ska bli användbara, så alla utom en fladdrade som en fana i vinden utan att det gick att läsa texten…

Det är då man känner att NA-journalisten Lasse Wirström är helt rätt ute när han i dagens Karlskoga Kuriren, på frågan varför Bofors-Örebro är så speciella matcher, svarar:

Det är nog bara folket i Karlskoga som tycker det är så speciellt. Örebroarna mäter sig hellre med lag från riktiga städer… Byalagen är mer som lite hemtevliga sådär. Det är svårt att bli arg på dem, det är ju rätt gulligt att de försöker…

Jag kom på en sak igår! När man var liten och ville bli stor så mätte man sig själv hela tiden. Dörrpostens små blyertsstreck blev bevisen för hur centimetertalen ökade.

Nu för tiden kan man göra samma sak, men nu får man stå i profil mot köksdörren och strecka ut expansionen av magen! Och gissningsvis kommer det bli fler möten som detta, så det blir nog till att byta till lagårdsdörren innan allt är klart!

Nån av Dantes kretsar måste det vara ett straff från… Straffet för att man vill vara pigg och lycklig..

Det känns som karma. Om man får positivt i ena vågskålen måste det komma skit i den andra. Att det bevisar kristendomens fail är mer självklart. Antingen finns inte Gud eller så är han åtminstone inte så god som alla säger. Han vill inte att vi ska vara lyckliga utan att få lida i alla fall lite grann…

Nu annonserar SNS vd Anders Vredin att han avgår från sin post. Det var inte oväntat. Han hade dragit på sig hela forskarsamhället vrede genom att försöka sätta munkavle på en av sina forskare.

Mer konstigt är egentligen hur den här rapporten överhuvud taget fått såna efterverkningar. Vad den säger är enbart att det inte finns några konkreta data som säger att privatiseringen av bl a Sveriges skolor har gett några kvalitetseffekter, och att det behövs mer forskning på området. Men det räckte. Det räckte för att näringslivet skulle mobilisera hela sin propagandaapparat hela vägen upp till Almega och Svenskt näringslivs Urban Bäckström.

Så klart att kejsarens anhang reagerar när pojken står vid sidan och avslöjar deras nakne potentat. För precis som kejsaren inte har några kläder, har inte heller näringslivet och riskkapitalisterna något på kroppen när de förtvivlat försöker hävda att Sveriges skola blir bättre av att den bedrivs i bolagsform. Man vill bara inte att nån ska avslöja det.

SvD /

Jag borde känna mig nöjd med mig själv, men jag gör inte det. Hela tiden har tankarna gnagt på hur jag ska göra med universitetet. Om jag ska söka finns ingen tid att ägna åt det här. Då måste jag borra ner nosen i forskningsrapporter och framför allt måste jag försöka hitta en idé som ens är möjlig att omsätta i praktiken.

”Om du brinner för det, så kör”, sade C… Men gör jag det..? Är det inte mer undervisningen jag brinner för..?

Tänk att man vid 45 års ålder ska behöva fundera på såna här livsavgörande beslut… Borde inte allt sånt vara avklarat vid den här tiden..?

Man undrar om politikerna inte är till för att göra vårt samhälle bättre och starkare. Man undrar varför det inte finns en större öppenhet för att faktiskt ta reda på hur saker och ting fungerar innan man fattar beslut styrda av sin ideologiska agenda. Man undrar varför det inte finns någon som faktiskt säger ”men stopp ett tag nu, hallå, hej farfar, ÄR det här verkligen så bra, ÄR det verkligen detta vi borde göra”.

Speciellt kan man undra detta angående det som centern nu har beslutat som sin riktlinje för partiets ”välfärdspolitik”.

Sveriges radio rapporterar att ”Centerpartiet bestämde i går kväll att det vill att minst hälften av alla välfärdstjänster ska produceras av privata eller ideella utförare”.

Det vill säga: hälften av alla Sveriges sjukhus och hälften av alla Sveriges skolor SKA vara privata. Punkt.

Om vi bortser en sekund från att det de facto innebär en minskning av både konkurrens och valfrihet (vilket åtminstone en klarsynt centerpolitiker, Gösta Gustavsson, inser ”är ett rent feltänk. Om vi själva säger att vi ska ha valfrihet så kan ju inte valfriheten innebära att vi tvingar fram 50 procent privat om det är så att de som väljer, väljer 60—70 procent offentligt”) och i stället fokuserar på hur en sådant samhälle skulle främja den svenska välfärden…

…för det måste ju ändå vara så att centern vill att välfärden ska bli bättre, inte sämre..?

…så kan man med en viss höjning av ögonbrynet konstatera att det måste vara en av rikspolitiken mest feltajmade beslut. Det har inte gått mer än ett par veckor sedan SNS lade fram en rapport där man visar att det inte finns några data som tyder på att privatiseringarna har lett till ökad kvalitet, och samtidigt som center-kongressen fattar sitt policybeslut går vågorna höga i den debatt kring forskningens frihet från näringslivets särintressen som rapporten lett fram till.

Nu undrar man som sagt: finns det ingen i centern som har tagit del av den rapporten? Eller bryr man sig helt enkelt inte?

SR / DN / DN / DN / SvD / SvD / SvD /

Som ett litet intressant PS. Nej, kvotering vill man inte ha i föräldrarförsäkringen. Men alltså i skolorganisationen. Jämställdhet är med andra ord mindre viktigt för en sann c-politiker än välfärdsföretag. Jaha… Som sagt, ibland undrar man…

Dagen efter artiklarna om hur SNS har desavouerat sina egna forskare eftersom de har vågat vara lite politiskt inkorrekta och ifrågasätta privatiseringen av den svenska välfärden, erkänner man att man gjort fel. Nu vill man be dem om ursäkt.

Gott det, men frågan är hur själva skadan ska repareras. För privatiseringens förfäktare har SNS agerande inneburit ett argument för att rapporten är tvivelaktig, utifrån tesen ”ingen rök, ingen eld”. Kommentatorn Kalle igår hör till dem. Hur ska SNS nu göra för att upprätta den fria forskningen, oavsett om den passar in i den penningstarka vinstideologin eller inte?

DN / DN /

PS. Nu, några dagar senare, annonserar SNS vd Anders Vredin att han avgår från sin post. Det var inte oväntat. Mer konstigt är egentligen hur den här rapporten överhuvud taget fått såna efterverkningar. Vad den säger är enbart att det inte finns några konkreta data som säger att privatiseringen av bl a Sveriges skolor har gett några kvalitetseffekter, och att det behövs mer forskning på området.

Men det räckte. Det räckte för att näringslivet skulle mobilisera hela sin propagandaapparat hela vägen upp till Svenskt näringsliv Urban Bäckström. Det var att trampa på etablissemangets tår att

Ingen borde egentligen vara förvånad. Hur man kan tro att en skola blir bättre av att pengar tas från verksamheten och ges till privata vinster är en gåta. Det kanske sker i Alice lilla underland, men i verkliga verkligheten innebär mindre pengar sällan högre kvalitet.

Det hindrar inte Svensk näringsliv för att upprört börja gapa. Tillsammans med alla andra som är mer intresserade av att kassakon privata skolor inte ska regleras ger man sig på forskarna bakom rapporten i stället för att självkritiskt granska den verksamhet man bedriver. Man brukar gärna säga att det är barnens utbildning man är intresserad av, men nu liksom förr bevisar man att det enbart är den egna plånboken man försvarar. Precis som det vetenskapliga rådets ordförande Harry Flam kritiskt konstaterar: ”– Det olyckliga är att det här kommer på en rapport där man har anledning att misstänka att det finns starka särintressen som känner sig klämda.”

Och man får som man vill. Man gapar så högt att forskarna till slut väljer att hoppa av sina uppdrag inom SNS. Både professor Olof Petersson och forskningschefen Laura Hartman lämnar i protest sitt uppdrag som rådgivare i forskningsfrågor. Forskningsrapporten står man fortfarande bakom, men den har ju inte Svenskt näringsliv varit särskilt pigga på att diskutera.

Och när vågorna slutar rulla kan skolföretagens ägare fortsätta stoppa in pengar i sina bankböcker. Förlorare är den fria forskningen. Och Sveriges barn.

DN / DN / DN / Dagens Arena / Dagens Arena / Dagens Arena /

Läser precis en blogg som kallar sig ”Svenssons Förtvivlan”. Hans förvivlan är den ”som uppstår när politiker och media våldtar ens hemland och sätter munkavle på folket”. Man skulle ju kunna tycka att det betyder att han vill ha en fri och öppen debatt.

Men själv har han stängt av sin kommentarfunktion… Så gick det till med den öppenheten. Ett enkelt recept för att vinna varje debatt är att prata för sig själv. Det är lätt att ha rätt när ingen får säga emot.